Äntligen ”helg”. EN ledig dag känns riktigt välbehövligt!

Hade förstås gärna haft två lediga dagar. Att vara en hel (solig) lördag på SÖS-Akuten (utan ett öre i betalt) är kanske inte helt optimalt när man är slutkörd efter en lång vecka. Men- man ska inte klaga. Jag har lärt mig massor idag. Sprungit runt, tagit egna patienter, känt, klämt, frågat, frågat, frågat, (patienten först, sedan handledaren) och dikterat.

Mycket resurser läggs på vår utbildning. Och man ska vara tacksam.

Tacksam för resurserna, tacksam för lärdomar, tacksam för all tid som sjukhus personal (av ALLA kategorier) lägger på oss vilsna små kandidater. Idag tog sig överläkaren ”an mig” när jag vilsen kom ner till en ganska tom akut på morgonkvisten.

Tacksam är jag, absolut. Och mycket glad för dagens lärdomar. MEN- jag tycker att det är lite jobbigt att vi läkarstudenter inte får klaga. Nånsin. Vi får inte vara ”lata” och gnälla när en extra helgdag ska spenderas i skolan. Kan inte vi få vara trötta, sega, omotiverade ibland? Visst, det blir fler jourer och jobbigare arbetspass när vi börjar jobba, men kan vi inte få vara lite som alla andra studenter och gnälla lite?;) Klart att jag inte tvekade över att gå dit imorse, tvärtom, men inombords gnällde jag lite innan…

Idag var jag mest gnällig på grund av innesittandet medan solen sken ute. Och när jag vid 17-tiden kom ut ur SÖS-kulverten, iklädd löparutstyrseln märkte jag minsann att solen legat på under dan: smältvatten överallt. Och under min löptur hem bildades BLANK IS överallt. Kul? Nja. Lite livsfarligt.

Jag hade ingen som helst lust att bli fraktad i ambulans tillbaka till SÖS-akuten (det hade blivit lite pinsamt) så jag tog det lugnt. Mina 8x4min ställdes nästan in, och det blev i princip 1h 30min distans med några små fartökningar…

Efter ett långt bad är jag nu mjuk och lagom mosig- redo för en hemmakväll med godis och soffslappning!