Att man förlorar mycket vätska då man tränar är ju välkänt. Det är viktigt att ersätta förlusterna efter varje pass, speciellt under varma väderförhållanden… Men även på vintern tappas mycket vätska under passen! Och nu pratar jag inte bara svett…

(Den lätt-äcklade bör nog sluta läsa NU)

Undrar hur mycket SNOR jag snorat ut under alla löppass denna vinter!

Är det bara jag, eller är man kroniskt förkyld i kalla tider? Att kunna andas är ju ganska bra när man springer. Det är lite av ett måste. Därför blir det en del ”fräsande” under passen. Igår började jag att fundera kring de egentliga mängderna.

Troligen är det inte så stora mängder (i jämförelse med svettförluster och utandningsluft) men man känner sig som ett slemproducerande monster- då är det ibland skönt att man kör själv! Tur att det inte blir samma fenomen inomhus…

Mina böner om express tö-tö-tö av all is hjälpte tyvärr inte igår. Mina planerade intervaller blev nästan inställda p.g.a blåis. Men jag fick pallra mig iväg till samma 500m asfaltssträcka som i torsdags o köra, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Ganska så dö-trist… Men: Det var soligt och VARMT:) Överdragsjackan åkte av och underställ och T-shirt räckte! Underbart!

Totalt blev det 8x 4.30 min (Kanske 1100m?) Mycket nöjd!

Sedan firades Petter med Biff och Bearnaissås och Godis-frossa. Och nu laddas det för ”långpass”- vi får se hur länge knät vill vara med:)