Knappt har man hunnit hem från skolan innan man ska dit igen. Kväll-dag-kväll-dag schema har både för och nackdelar. Fördelen är att man lyckas få lite sol på de lediga förmiddagarna, nackdelarna är att kvällspassen känns otroligt långa ibland och det blir lite sömn mellan varven… Det senaste dygnen känns det som att jag inte gjort annat än sprungit upp och ner för de f**bannade trapporna till Södersjukhuset…

Jo- visst har jag gjort annat. Det har varit både stiltje och action KUA den här veckan. Igårkväll var det en låååång kväll, (ack så händelselöst framåt nio-tiden), men idag var det desto mer fartfyllt. Tagit natt-rapport, varit på ortopedmöte, rondat patienter (jag ledde ronden!), ringt konsulter, reviderat smärtbehandling, tolkat EKG, pratat med söta små damer… Och: haft egen mottagning av ortopedpatienter med handledaren i ”ryggen” på eftermiddagen.

En händelserik dag. Uttömmande både psykiskt och fysiskt. Alltid vara på tå, alltid visa sig från sin trevligaste sida, alltid glad. Det är otroligt givande, men som sagt uttömmande. Man känner dig lite som en urblåst ballong efter ett en lång dag. Ni vet känslan, I bet. Man ger allt, och sen finns inte mycket över när dagen är slut… Pyyysss sa det när jag satte mig ner på bussen på väg hem (till gymet först d.v.s…)

Kanske är det ”ballong”-syndromet som gjort att träningen de senaste dagarna varit något uddlös. Inte så att jag inte gjort det jag planerat. Visst, jag sprang igår, snabbdistans var ordet. Snabbt var det inte, inte jättejobbigt heller- medelmåttigt snarare. Och segt trots strålande sol på morgonkvisten. Medelpulsen nådde inte ens tröskelnivån 165…

Och dagens pass: Crosstrainerintervaller. Svettigt och jobbigt, visst. Men inte psyket att pressa ur det allra sista. Ingen udd. Inget GO. Men passet kan bockas av, i raden av många andra. Trots uddlösheten.

-Ballongsyndrom? sömnbrist? bara vanlig ben-seghet? vad det än är så går det segt.

Men nu väntar en ledig dag inför helgens KUA-pass:) Och ikväll tänker jag inte plugga- Ett avsnitt Gray’s anatomy i undervisningssyfte får duga!