Sista dagen av KUA.

Dagspass lördag, med strålande sol ute. Det borde vara förbjudet!

Att stiga upp kl 05.50 en lördag KAN ha sina fördelar. Jag fick sittplats på t-banan till exempel… Det var en ensam, men härlig morgonpromenad från Zinken till SÖS… Morgonluften var härlig… Och kroppen var så chockad av att behöva vakna att jag inte ens fattade att jag var trött. Tyvärr kom det faktum att jag bara sovit typ 5 timmar ikapp mig allteftersom dagen gick.

Idag har jag fått en crash-course om höfter. Helt plötsligt handlade allt om höftproteser. Jag fick nämligen assistera på två höftoperationer och dra en höftluxation (höft som är ur led) till rätta. Höftoperationer kan verka lite våldsamma,  och det kan bli lite blött… Handledaren sa innan en spolning av en infekterad höftprotes: ”Nu blir det grisfest”, och visst, lite grisigt var det. Däremot var det riktigt roligt att känna sig behövd! Trots att man inte kan egentligen nånting så kan man alltid assistera: ”Håll här, klipp här, dra där, tryck här… Lägg benet i påsen...”

Emellan operationerna skrev jag ut två patienter, drack kaffe, åt lunch, drog en höftluxation på plats, dikterade, avskedsfikade… Innan jag tillslut kunde masa mig hemåt, med solen skinande rätt i ögonen, över Årstabron. Det var härligt att jogga hemåt. Om än något tungt. Med för mkt kläder går det aldrig bra att springa! Det blev idag 3x 10 min tröskelintervall i alla fall, och det är jag nöjd med!

Nu är jag återigen så där fanatiskt trött så att jag nästan är illamående. Hoppas att det inte är team-leader sköterskans vinterkräksjuka som jag fått?

Eller, kan illamåendet möjligen bero på halvkilot godis som jag åt ikväll?