En kroppslig trötthet har smugit sig på de senaste dagarna.

Lite träning ger mycket träningsvärk.

Träningen går lite segt, och jag sover jättemycket.

Benen känns sega. Torsdagens träningspass- 40min hemjogg från Blåsut (Dalens Sjukhus) och 30 min ”snabbdistans” gjorde mig något deprimerad pga hur SEGT och långsamt den ”snabba” distansen gick. Lyckades inte pressa ur någonting alls. Och idag- lördag- är jag sjukt ovillig att ens ta mig ut. Hade tänkt mig intervaller på grusväg. Tittar ut på gråvädret och funderar på om inte jogg blir bättre?

Jag hoppas och tror dock att det här kommer att gå över till nästa helg, då Terräng DM går av stapeln. Tänker att man minsann måste få ha några såna här dippar då och då. Man kan ha sega pass, och bara genomföra och känna sig nöjd, utan att behöva pressa ur sista svettdroppen varje gång man är ute på intervall eller snabbdistans…

Jag ger inte upp. Det finns tid att utvecklas, allting måste inte göras på en gång!

Ps: Än så länge inget illamående heller- vilket är mycket bra med tanke på kvällens inplanerade aktiviteter!