Det känns som att kroppen driver med mig…

De senaste dagarna har jag lättat på träningen, ordentligt. För att ge mig själv en chans att känna mig fräsch, (och förhoppningsvis prestera bra) på Terräng DM imorrn. Sista hårda passet var i tisdgags- för 4 dagar sedan. Sedan dess har jag vilat, trampat pyttelite i poolen, och joggat luuuugnt.

Och vad händer då?

Kroppen (dvs benen) känns istället för pigga, helt über-sega och potatis-mosiga.

Hur gick det till?

Till råga på allt har jag inte tränat ETT ENDA terrängpass på hela säsongen egentligen. Först idag inspekterades skogsstigarna snöfria (dagen innan liksom, tack för den). Så man får väl antagligen en chock och dör i första uppförsbacken i Urskivsskogen imorrn.

4km är det som gäller. Rena sprinten. I startfältet finns för övrigt väldans många elit-tjejer såkart. Så det gäller att inte ryckas med i nåt 3.30-tempo och storkna direkt.

Sammanfattningsvis: Inte helt superpositiv inför imorgon alltså. Men, mycket kan såklart hända tills dess. Benen har fortfarande 24h på sig att vila. Och jag får väl helt enkelt utvärdera ”vilo-uppladdningen” utifrån hur det går imorrn! Idag har jag i alla fall mys-joggat med Joh-Anna (härligt återseende) och kört några stegringar för att väcka benen!

Just nu känner jag mig dock inte speciellt Terränggående. Eller kanske gående, men inte springande…