Ikväll var det dags för premiär- första banpasset utomhus på kära Källbrinks IP.

4 (4*200 + 1000)

En underbart vacker kväll, men banorna gapade tomma när jag klockan 19 ramlade ut ur skogen. (Joggade dit.) Än så länge är det bara ”långkottarna” som letat sig ut från inomhushallen- sprinters och kastare tycker att det är för kallt fortfarande.

Och visst, det var blåsigt och rätt kallt när solen gått ner. Men passet klarades av, och jag tackar återigen för eminent draghjälp av Robert och övriga veterankillar… Tusingarna gick på 3.30 jämnt, med en sista på 3.23:) Hurra!

Dagen spenderades för övrigt på SÖS akuten. ”Ovanligt lugnt” enligt handledaren. Att ovanligt lugnt betyder: arga ”etyliker”, skrikande Hepatitpatienter, en äldre herre som spydde ner hela Kirurgdisken inklusive mina skor, en man med sår i huvudet (som jag fick sy!) och fullt på alla platser och i korridorerna etc. får mig att undra hur det är när det ”är mycket”…

… således- ny nojja om calicivirus… (Det vore ju trist att bli sjuk när man äntligen blir ledig!)

…. men också nöjsam över härlig utomhuspremiär på banor, OCH: nu är det bara ett jourpass kvar imorrn, sedan PÅSK!

Nu: två sorters Cart d’ore, och Mästarnas Mästare på svt-play. Hallelujah!