Jag drar en lättnadens suck.

Visst- efter fyra år (nästan) på läkarprogrammet har man blivit någorlunda van vid tenta-situationen. Den extrema nervositeten har lagt sig, man har inte längre svårt att sova i en vecka innan. Man har inte ont i magen på väg dit. Ändå finns en liten  gnutta ångest inför hela situationen kvar.

Speciellt ångestladdat blir det när skrivningen läggs i gamla ”Skrivsalen” på Karolinska Institutet i Solna. Gamla tentasalen, förknippat med Pre-Klin tidens årliga (enorma) terminstentor. Den tiden då man undrade varför man egentligen gick läkarprogrammet- alla var ju ändå så sjukt mycket smartare än man själv…

Idag inser jag att vi kommit ganska långt från Pre-Klin. Nu, mer än halvvägs till examen handlar tentorna inte längre om vilken receptor på cellytan som fosforyleras av Tyrosinkinas. Nu handlar tentorna om patienter.

Nog för att dagens tenta var ganska tråkig, och LÅNG.  Skrivkrampen inföll sig på sidan 8 av 32. Sedan var det mjölksyra ut i fingerspetsarna hela vägen… Hehe. Nejdå. Men jag är glad över att det är över. Nu är det bara muntliga tentan kvar.

2 down, 1 to go.

Ute regnar det. Inne är det varmt och härligt. Marabou Frukt och Mandel mitt på dan för att fira! Enda kruxet är stundande banträning på Källbrink ikväll. Tvåhundringar planerade för att få upp farten inför söndagens Lag-SM eskapad...

På med regntäta jackan! Men först lite mer Choklad…