Yes, jag sprang idag. Hela 5000m på bana. Benet var med, hela vägen.

Med inställningen att ”lyckas få en poäng åt klubben” (om låret höll som sagt) åkte jag mot Sollentunavallen. Bara jag tar mig i mål under 23min får jag en poäng. Hoppas att jag kan hänga på NÅGON. Kanske finns det NÅGON som springer över 17-18minuter?

Värmde upp. Nervös.

Sollentunavallen, en otroligt vacker anläggning, belägen nere vid vattnet i Sollentuna. Observera: nere vid vattnet. Mycket vackert, men mycket BLÅSIGT. En blåsig dag, på ett blåsigt ställe. (På bortsidan var det som att springa rakt in i en vägg när man kom runt kurvan.)

När jag ställde mig på startlinjen lade jag märke till att vissa av de andra såg precis lika vilsna ut som jag. Stå vid prickarna? När får man gå in på gemensam bana? Lite nervöst småprat, och jag fick reda på att distansen var ny för alla utom en. Två hade aldrig sprungit på bana tidigare.

Startskottet gick, (jag hörde det knappt) och vi sprang iväg. Jag höll mig i rygg på en tjej som tappert gick upp och drog i motvinden. Det kändes som att va var på söndagspromenad (ok, söndagsjogg.) En kilometer passerades på 4min och jag började bli otålig. Det kliade i benen att springa om, men jag hörde klubbkamrater mana på från sidan: Ligg kvar där Lisa! Bevaka bara! Låt henne dra!

Hela grejjen med lagtävlingen (eller vilket mästerskap som helst för övrigt) är ju att komma först. Att plocka placeringar, att vara taktisk. Detta hade jag mycket svårt med där jag sprang och tänkte på vilken fantastiskt USEL tid det skulle bli på dessa platta 5km. Jag ville ju ”persa”.

Så efter 2400m tassade jag förbi på utsidan, och fick själv tampas med den illvilliga motvinden på bortsidan. Den var värre än jag trott! Fick en Hammarbytjej med mig i tempoökningen, (det var inte en så stor ökning, mer ett försök att inte tappa mer.) Denna medföljande tjej var mycket ovillig att dra själv. Hon sprang om mig två gånger och stannade praktiskt taget för att släppa förbi mig igen, konstigt beteende.

Hursomhelst, henne spurtade jag ifrån med en tempoökning på sista varvet. På upploppet tänkte jag: Det här HÄNDER inte! Jag vinner? Helt absurt…

6 poäng bärgade för Huddinge, som slutade på fjärdeplats i kvalet (alltså ingen finalplats åt oss). Trots vinsten en liten känsla av… Hmm, kanske man kan beskriva det som tomhet? Jag hade väntat mig ett tufft snabbt lopp, mot tuffa snabba motståndare. Och så blev det ju inte riktigt…

Men jag hann (nästan) till jobbet. Hann t.o.m springa in på en bensinmack och köpa godis, dricka och mat. Så min tidsoptimism var faktiskt befogad denna gång:)

OCH: Min ”bara-ställa-upp-i-lopp-jag-kan-vinna-svit” håller i sig!