Detta fick jag erfara både en och två gånger under gårdagen.
Gårdagen, som genomsyrades av det faktum att min kära lillasyster tog studenten (grattis, grattis igen) blev superlyckad!
Innan firandet började hann ag dock med ett wetwestpass i västertorpshallen. När jag trampade runt som bäst, i mitt makliga tempo, hördes plötsligt dunkande musik ut högtalarna. Tanterna strömmade till, och ett vattenjympapass startade. Vilken lycka! Snacka om att mitt träningspass förbättrades avsevärt. Att ta ut sig är mycket lättare med musik.
På mina lugna skogspass har jag aldrig musik. Men när intervaller ska genomföras ensam blir det alltid bäst med nån sorts house eller rock i lurarna. En forskare (som gjorde ett framträdande i sportnytt 4/3-09) menade på att musik med beats/minut något över hjärtrytmen ökar prestationsförmågan… Personligen bryr jag mig bara om att bli ”peppad”, vilket hjälper mig att ta ut mig lite extra. Speciellt i simbassängen är det annars lätt att bara flyta med…
Nu kunde jag istället trampa/paddla på i takt med ”Call on Me” tills benen var helt slut…
Senare på eftermiddagen vankades det utspring på systerns gymnasieskola. Därefter: flakåkning och allmänt öl-sprutande kaos. Dum som jag är rycktes jag med upp på ett flak (tillsammans med en vän till mig, som också haft ett syskon i klassen.) Stämningen var på topp, och studenterna badade, duschade och simmade i öl. (Tro mig, hade jag haft wetwesten på mig hade jag kunnat köra ett pass där på flaket…)
Lastbilarna dunkade iväg och festen fortsatte. I tio minuter.
Då la plötsligt musikanläggningen av. Partyt kom av sig fullkomligt, alla började frysa där de stod indränkta i öl. Katastrofen var ett faktum. Det spelar ingen roll hur mång flak öl man häller på sig själv och vännerna, utan musik blir allt ganska pointless.
Lösningen blev att ta rygg på ett annat flak (med dunkande basgångar) och studenterna var ganska glada (och fulla) ändå! Syster min (som inte var full) hade en härlig dag och det är huvudsaken. Mottagningen hemma i trädgården var superlyckad. Maten var god (min chokladfudge-tårta var godast) och räckte gott och väl (allt utom chokladtårtan, som tog slut).
Idag är en ny dag och jag reflekterar över att nästa stora fest kanske är min egen examen…
Jag klarar absolut inte av musik när jag tränar. Är alldeles för inne i mig själv och funderar på hur löpsteget är, att jag måste räta på kroppen, lyfta benen osv.
När min fru säger – ”visst är det fantastiskt vackert ute i naturen?” Så har jag ingen aning om vad hon menar. Jag ser ju aldrig nåt som ligger vid sidan om min tänka löpväg
Jo fast ibland kan jag fascineras av hur vacker sjön är som jag springer förbi nästan alltid på mina löppass.
Så helt borta är jag väl inte
Jaså? Det är nog riktigt bra att fokusera på tekniken! Personligen vet jag att jag år ett väldigt ”fult” stapplande löpsteg när jag blir riktigt trött! Men det orkar jag inte göra något åt just då;)