En i många avseenden idyllisk och ideal midsommar har passerat.

Ett kompisgäng i en stuga på landet. Massa mat, lekar, sol, kubb, blomplockande, glatt firande, frågesport, nubbe, midsommarstång och så vidare. Allt som hör midsommaren till. Jag och Petter, som fick ”lekledar-rollen”, underhöll gänget med allt från svans-jakt till ursvår frågesport á la Mästarnas Mästare och Norsk-kareoke.

Och så mycket mat: sill, matpajer, efterrättspajer, glass,  godis, kex, ost, grillat. Jag tror jag var mätt konstant i ett dygn:)

Egentligen är det konstigt. Varför krävs det en storhelg för att åka ut på landet och umgås? Jag är ingen stor traditions-firare direkt och tycker att man borde fira lite oftare:)

Men (och ett stort MEN): ett mörkt moln har faktiskt hängt lite över huvudet som ni kanske förstår. Jag mår verkligen bäst när jag får träna ordentligt. Och idag mal tankarna i huvudet igen. Har gjort höft-träning idag, och testade att jogga en halvtimme i skogen, med fick gå tillbaka. Jag ger sällan upp, men när jag försökte öka farten högg det till. Gråten var nära (av ren irritation och deppighet). Ingen förbättring tyvärr.

Tur att hunden och Petter var med!

Imorrn väntar wetwest med Ingmarie. Som troligen kommer att få höra allt om mina bekymmer…