…låten, by MC Hammer, spelades högt i lurarna på väg hem från dagens möte.

Mitt bäcken är friskt, och starkt. INGEN fraktur, ingen artros, no nothing. Läkaren (dvs min handledare) tycker att bålstyrka och alternativträning (dvs wetwest o cykel) går bra tills smärtorna går över. Viktigast är att aldrig göra något som gör ont (och hur lång tid det tar vet man dock aldrig…)

Ryggen då?

Jo, en viss förträningning av nervforamina (läs: hålen som nerverna passerar ut genom) i ländryggens lägsta (L5-S1) nivå kunde man se. En liten kot-instabilitet och en benpålagring, som kan vara det som klämmer på nerverna som går ner i bäckenet. Det är också där jag haft ont i ryggen…

Det är så skönt att få det svart på vitt. (Bokstavligt talat.) Ingen stressfraktur!

Resten av mötet var också en trevlig historia. Jag fick beröm för den introduktion/bakgrund jag skrivit till artikeln. Min kollega (och klasskompis) hade börjat nysta i statistiken och arbetet med att färdigställa artikeln går vidare… Med siktet inställt på American Journal of Sports Medicine.

Hybris? Ja, det tycker nog jag själv. Från början hade vi mest funderat på att skicka in den till Scandinavian J Sports Med. (och bara det gjorde mig lite nervös)  men handledaren ville sikta högt… Vi förväntar oss inte (i alla fall jag) att få våran lilla studie med 44 deltagare publicerad där, men iofs, varför inte testa?

Nu är det dags för ytterligare stekning i solen:)