Idag har SL kortet verkligen fått kämpa…

Det har varit en riktig fläng-dag om man säger så. Hit och dit, över hela staden (och utanför…) och det kändes lite som att jag gick runt i cirklar.

Först in till stan, för att hämta den här

Inget annat apotek än Schele på Klarabergsviadukten hade Depo Medrol (kortison) med lidokain (lokalbedövning)-ampullen på lager, så det var bara att ta omvägen in till stan…

Sedan iväg mot Skanstull, för ett besök på Eriksdalsbadet. Massa folk, på land och i poolen. Men tyvärr inget wetwest sällskap idag! Tiden gick ganska fort ändå- 90min trampande, med ca 20min ”intervall” insprängt. Det gick iofs sådär med mina intervall-längder… Lite för mycket folk för att kunna köra på!Efteråt blev det plankan, rygg-övningar och stretch på trädäcket i bortre hörnet av badet.

Sedan, swosch iväg med buss och pendeltåg till Haninge. För möte med handledare och revidering av artikeln som vi förhoppningsvis ska få publicerad inom en snar framtid…( Nu börjar arbetet med diskussionen, den absolut jobbigaste delen.) OCH förstås, injektion av ovannämnda kortisonvätska i ryggen.

Jag fick ligga över en fotpall, och stålsatte mig inför den smärta som (som jag hört talas om) väntade. Han palperade fram det ställe som gör mest ont, och stack sedan in nålen.

Ett nålstick.

Sedan var det över.

Was??? Vad det där allt? Frågade jag, och han skrattade. Ja, det var det. Tydligen är det inte alls så farligt smärtsamt att få en kortisonspruta. Allt beror på utförandet. Om man inte träffar ben (periostet, benhinnan, har nerver) så kan det minsann vara helt smärtfritt.

Jag är dock endast försiktigt hoppfull. Endast en sida fick kortison, och det känns nästan som att jag har lika ont på båda sidor… Och kanske satte han injetionen lite för högt upp?

Nåväl, gjort är gjort och effekten dröjer någon vecka. Så vi får hålla tummarna!

Efter möte och rygginjektion fick SL-kortet jobba vidare. Pendeltåg tillbaka mot staden, och tvärbana till Sickla Udde för ”Hemmagjord-pizza-kväll” med vänner i Henriksdal. Otroligt mysigt, och gott. (Färdig deg is the shit!)

Sedan, buss till slussen och med en lucky strike klämde jag mig (bokstavligen!!!) in på en tunnelbana till Fruängen och var hemma på ett kick.

En fläng-dag är således avslutad, och jag reflekterar över den frihet som SL-kortet innebär...