Hade tänkt skriva ett inlägg om senaste dagarnas träning. Men idag kändes det bara enfaldigt och egoistiskt: ibland finns det saker som är viktigare.

Fruktansvärda bilder från Norge. Fruktansvärda berättelser från ett ungdomsläger.

Det som hänt är ofattbart, svårt att förstå. Kanske är det extra upprivande och hemskt att det hänt i just Norge? Vårt idylliska grannland.

Dåden i Norge igår visar på vår sårbarhet- vare sig attacken var ett planerat utspel från en grupp, eller det desperata agerandet av en ensam galning. Polisen har gripit en man, en ”extrem-nationalist” som skjutit och dödat socialdemokratiska ungdomar. Kallblodig massaker, en radikal galning som agerat utifrån sina egna rasistiska vanföreställningar?

Den mänskliga kroppen är känslig, tål varken explosioner eller skott. I ett samhälle där tillgången på vapnen blir större är vi alla beroende av varandras välvilja. Är det möjligt för ett samhälle att beskydda sig mot ensamma, vanvettiga, terrorister? 

Bilderna från ödeläggelsen i Oslo är chockerande. En bomb, en människa har orsakat denna tragedi. I Stockholm hade vi ”tur” i december, då en extremist misslyckades och råkade spränga sin bomb på en bakgata. I Norge hade man inte lika tur.

World Trade Center. Bomb i Londons tunnelbanor. Skottlossningar i Amerikanska skolor. Mordet på Anna Lind. Gisslandrama i Ryssland. Bomb i Madrid. Bomb i Stockholm.Bomb i Norge. Vansinnesskjutning i Norge.

När chocken lagt sig  måste vi fundera på hur vi ska förhålla oss till dessa vansinnesdåd. För vare sig det handlar om organiserad terrorism eller ensamma galningar så är det vansinne.

Vi måste hålla samman. Stödja varandra och inte bli rädda.