Kära meteorologer, var får ni allt ifrån?

Regn, grådass och kyla var det utlovat idag. Jag bävade lite för utomhus wetwest. Men vad hände?

SOL.

Efter närapå 1h 45min i poolen på Eriksdalsbadet med Ingmarie hade jag minsann fått rejäla märken från sport-bikinin på ryggen. Tempot idag var otroligt lugnt. Jag har ju bestämt mig för att ta det riktigt försiktigt i en vecka nu. Men prat-musklerna fick i alla fall jobba hårt:)

Solen sken vidare hela dagen.

Och hur skulle det kunna vara på något annat sätt? Det var ju dags för den årliga internationella rugbyturneringen på Årstafältet: Stockholm Tens (tyvärr en mycket tråkig hemsida!) och det har alltid varit extremt bra väder under turneringen. Denna tio-manna turnering har på något sätt alltid fint väder…

I tre år i rad hade vi stekts uppe på läktarna, men nu, trodde man, nu, skulle det bli första året med regn och dåligt väder…

Så fel de hade, meteorologerna. Och vilket angenämt fel!

   

Vi stektes, ett fjärde år i rad. Underbart frälsade från regn och rusk! Näsan och kinderna har verkligen fått sin beskärda del av sol idag och man har minsann sett en och annan röd-bränd rugbyspelare (engelsmän har inte direkt anlag att bli bruna…)

Det har däremot jag och mamma!

Det fanns fyra rugbyplaner. Två med läktare, och två där man fick sitta i gräset. Självklart fanns det även ett ÖL-tält, och en ”restaurang-avdelning” där man kunde köpa steak-sandwiches, pastasallad och diverse idrottsduglig mat;)

      

Hundar var förstås också välkomna att följa med, och Molly hade ”the time of her life” bland alla glada trevliga rugbyspelare…

Rugbyturneringar är mycket trevliga tillstälningar. Sedan jag var en halvmeter lång har jag varit med vid planen och agerat maskot (både mor och far var rugbyspelare.)

Jag har passat på att reflektera över skillnaderna mellan rugbyturneringar och löpar-tävlingar:

1) Kroppsformer– ALLA kroppsformer är förstås välkomna i båda sammanhangen. Men det går inte att bortse ifrån, rugbyspelare är kralliga och gillar öl. Det syns. Och de behöver både tyngd och vaddering eftersom det smäller hårt på planen…

2) Öl. Öl dricks flitigt. Både innan, mellan och efter matcherna. (I olilka grad innan beroende på hur seriösa lagen är.)

3) Fest. Ok, denna punkt hör till viss del ihop med ovanstående punkt. Men i rugbysammanhang blir det alltid fest efter matcher. Allsång, öl, dans på bord, utgång. Fylla är vanligt, men inget måste för att sjunga…

4) Sponsorerna. Kopparbergs eller Lapin Kulta är vanliga sponsorer på rugbyplanen. Mitt Val, Hälsa för Alla, Chiquita-banan eller Powerade är sponsorer på löp-lopp…

Båda tillställningar lockar mig. Jag älskar den öppna, glada, uppsluppna stämningen som finns bland engelsmän, australiensare, svenskar och finnar (mfl) vid rugbyplanen. Motståndarna kalasar tilsammans efter matchen. Samtidigt älskar jag löptävlingarna, nervositeten innan, den tryckta stämningen som sedan utbyts i allmän glädje och avslappning efteråt. Då alla pratar och skrattar (om man orkar) och är nöjda.

Löpning lockar med en hälsosam och inbjudand approach, vilket passar mig.  Men ibland tänker jag att, OM jag vore byggd annorlunda kanske det blivit rugby för mig istället för löpning…

 

Ps: Och, det bästa är att det är matcher imorrn också. Ingen garanti att spelarna är pigga (lördagkväll=öl) men solen ska skina (enligt SMHI iofs) så kom till Årstafältet om du har tid!