Vad är detta, Lisa och Mimmi iklädda cykelhjälmar? KAN det vara så att de är ute och cykeltränar?
Nej. Så är det förstås inte.
Idag har vi susat fram på Stockholms gator. Med Segways!
Det var min studentpresent till henne, och bättre hade det inte kunnat bli! Solen sken, turisterna glodde och det var riktigt, riktigt roligt.
Innan vi kom iväg från Gallerians P-hus blev vi dock lite oroliga. ”Risk of death and serious injury….” låter ju inte helt bra.
Vi fick också signera ett kontrakt där vi tog på oss allt ansvar, ifall vi skulle krocka eller köra ut i vägen… (?) Tack för den uppmuntran liksom. Och inte blev det bättre när man ställde sig på den jäkla saken!
Det var riktigt svårt!
Sensorer i ståplattorna avläser hur man förflyttar sin tyngdpunkt fram eller bak, och avgör på så vis hastigheten: Framåtut–> gas. Bakåtlut–> broms. För att styra rör man handtaget i sidled.
Simple enough, tänker du?
Det gjorde jag, men för tusan. Det var klurigt! Vingligt, osäkert, och omöjligt att stå still. Segwayen verkade ha ett eget liv. Innan vi gav oss av var alla i gruppen tvungna att (en och en) testa på att styra ekipaget nere i p-huset. Det tog tid, och jag började känna att Segway var Way too Segt.
Men sen blev det åka av!
Gasen i botten (nåja, kanske inte), och man kom ganska snabbt in i det!
Strandvägen, ut på Djurgården. Runt Vasamuseet, genom Rosendals trädgård, solen sken och det var superroligt. Helt klart över alla förväntningar!
Jag höll mig längst bak i ledet och kunde bromsa in, och sedan gasa järnet ikapp;) Man blev helt klart bättre allt eftersom! I slutet gasade vi på rejält, när man började att lita på både sig själv och den knäppa makapären…
På väg tillbaka fäljde vi Tjejmils-banan, och jag blev väldigt nostalgisk. Känns riktigt trist att jag (med största sannolikhet) inte kommer springa iår. Kanske att man skulle ta Segwayen runt banan?
Men- Segway rekommenderas faktiskt. Det blev en superuppskattad present, och vi fick oss ett rejält skratt!
Och kanske är det så att skratt verkar helande, för träningspasset idag gick urbra. Arc-trainer (jag har äntligen kommit underfund med vad ”crosstrainern-utan-armar egentligen heter!) i 65min, varav 40 i stegrande tröskeltempo, med medelpuls 174. (Shit, vad högt.) Och ingen smärta efteråt.
En bra dag med andra ord:)
Oj, hade ingen aning om att det var svårt på något sätt – att stå på en Segway. Populärt verkar det i alla fall. Vi tänkte göra det med jobbet, men det fanns plats först i oktober. Det blev matlagningsteambuilding istället.
Haha, kände ni er inte fåniga? Det skulle jag göra
Men tror inte jag skulle ställa mig på en sån för det skulle sluta i katastrof tror jag. Du har väl hört det om killar och koordination
Istället satsar jag på Ribbåt som jag ska testa första gången på lördag. Har hört det ska vara häftigt
Tack för uppmuntran. Det är väl så man måste tänka, att det inte alltid går att göra personligt på varje tävling.
Anneli- Jo det var rätt svårt i början, men man lärd sig efter några minuter. Det läskigaste var att det började gå väldigt fort på strandvägen, innan man riktigt fått in broms-tekniken… Men jag tror det är en kul jobbaktivitet:) Matlagning låter ju inte helt fel det heller! (men min syster hade varit måttligt intresserad av det…)
Mikael- Man kände sig rätt töntig till att börja med! Men vi var ju ett stort gäng, så man smälte in:) Ribbåt är säkert superkul, hoppas ni också får fint väder!
Visst känns det som att sub 38 finns i kroppen men det gäller att få ut det på tävling också. Det är inte så många lopp man kör varje säsong, tyvärr …
4 x 2000 idag … börjar redan oroa mig för smärtan … och värmen
Trodde inte heller att det på något vis var svårt med de där makapärena!!
Jag kommer inte heller att springa tjejmilen. Trodde att jag hade anmält mig och när jag skulle kolla startnummer så var jag inte med…. och då var det försent. Så i år ska jag heja istället.