Man har hört att andra gjort det, så varför skulle inte jag klara det?…

…trotsa kylan, och wetwesta i en sjö.

Ingmarie har ju gjort det i Flaten, en annan löparkompis i Gömmaren, någon körde till och med i ”min” hemmasjö Långsjön förra året. Personligen har jag varit lite för bekväm i simbassängen…

Men, idag kände jag bara: NEJ, jag vill inte gå in idag för att trampa vatten idag. Så jag tog mitt pick och pack och gick (de ca 300 metrarna) ner till sjön.

Trodde att jag högst skulle palla 15min, men efter att ha överlevt första känslan av ”ahhh, kaaallt” så insåg jag att jag faktiskt inte frös alls. Efter en kvart kändes det bra, och det gjorde det hela tiden, i 75min!

Mången förvirrad fågel tittade lite snett på mig där jag invaderade deras territorium. Några förvirrade tomtägare och en gubbe i roddbåt såg också frågande ut, när jag i sakta mak trampade förbi. För det går långamt.

Men det var faktiskt rätt trevligt. Trots det otroligt sega tempot så får man ju mer intryck ute i en sjö än i en 25m pool inomhus. Trampade runt sjön, tittade på fina sjötomter (brukar ju bara se dem under vintern när man går på isen), råkade krocka med sjögräs, såg tranor och en nudistrumpa.

Och jag frös inte! Blev inte så trött heller egentligen utan höll ett lugnt skönt tempo.

Tiden höll jag koll på med lill-klockan fastspänd i nacken. Litar inte riktigt på att den är ”water resistant”…

Efter 75min pallrade jag mig upp på badklippan, inte för att jag var trött, men för att jag fått solnings-sällskap:) Wetwest i Långsjön får högt betyg. Och det bästa var ju att jag slapp gå in och träna sen!

Jag reflekterade hur otroligt lätt, och smidigt det var att träna på det här sättet: Bara att gå en liten promenad och så köra. Inget packande, kånankande, resande med SL. Tänk om det alltid kunde vara så!

Och så kom jag på- att så är det ju alltid, med löpning…