Folkfest i sommarsverige.
En parad med stolta homosexuella, bisexuella, transsexuella (och sexuella rent allmänt) drar fram genom staden. Massor av människor hejar på. Mycket har hänt när man på Allsång kan skandera ”Det är bögarnas fel, bögarnas fel” utan att vara politiskt inkorrekt. Skrattet är förlösande, att kunna skämta avdramatiserar. Det tyder på att samhället blivit betydligt mer öppet när ett ämne plötsligt inte är tabu att driva med. Det är jag stolt över. (Att Grotescogänget sedan blivit stämda för deras uppenbart ironiska sång låter jag bli att tänka på…)
I Sverige är ”Pride” en folkfest öppen för alla, samhället är i hög grad accepterande. Hur varje enskild människa tänker och agerar går inte att kontrollera. Därför finns problemen kvar- glåpord över paraddeltagare, diskriminering, misshandel. Men i takt med att samhället blir mer öppet kommer de trakasserande att få mindre utrymme. Snart kanske den första öppet homosexuella väljs till partiledare.
Det har ändå gått framåt.
I USA tillåts inga öppet homosexuella i det militära, kanske är man orolig för att alla rekryter ska lyncha den som kommit ut ur garderboben? Eller är man rädd att alla ska bli mesiga homsexuella? I vissa länder fängslar man homosexuella. Vi ska inte ens tala om vad man gör med transsexuella. ”I Iran trängs miljontals homosexella i en garderob. Låt dem komma ut!” stod det på en banderoll buren av komikerns Soran Ismail. I andra länder finns mer att göra…
Att homosexuella ska vara stolta över sig själva är en självklarhet, i alla länder. Pride är ett tillfälle för dem (och oss) att komma samman och glädjas över det faktum att vi lever i ett fritt samhälle. Samtidigt är det värt att påminna sig själv om att man ska vara stolt och glad över den man är, trots att man inte är gay.
Gay betyder glad, ljus och färgstark på engleska. Och det är precis vad paraden är, precis lika regnbågsfärgad som den brukar. Fest och flärd och glada människor. Jag och Petter stod med en glass i hand och tittade på mesta delen av tåget.
Man fick nästan lust att hoppa in och dansa längs gatorna. Känna glädjen och samhörigheten, vi människor behöver känslan av samhörighet för att må bra. Vi söker oss till grupper, klubbar, träningssällskap. Vi ska alla vara proud och ”gay”– färgstarka och glada.
Stolta för dem vi är, för vad vi inte är, och för vad vårt öppna samhälle står för…
Jag ÄLSKAR ”Det är bögarnas fel”… den har gått för fulla högtalare här de senaste månaderna.
Hörde att det var någon som inte riktigt förstod ironin och har anmält inslaget för hets mot folkgrupp.
Festivalen fyller fortfarande sin funktion, vissa saker måste skanderas även när man tycker att saker har blivit bättre i samhället.
Ja visst är den rolig:). Förstår inte hur någon INTE kan inse ironin. Det är ju uppenbart att de driver med homofober, tycker den är klockren!
Jag tycker Pride är kanon som fenomen. Dessutom är det grym stämning. I alla fall var det det förra året, när jag var inne på ett par evenemang inom festivalområdet.
Pride som ord i sammanhanget funderar jag dock lite på. Inte ska man väl vara stolt över en sexuell läggning. Den bara finns ju där. Det man ska vara stolt över i så fall är att våga stå för den man är.
Ja precis, det är därför jag tycker att pride är ett bra tillfälle för alla att känna sig stolta:)
jag har både gått med i, och stått jämte, ”tåget” flera gånger. Blir lika gråtmild varje gång just för att det är så STORT och så enormt GLÄDJEfullt! 😀