Efter några dagars smärtfrihet (ok, inte riktigt helt) så började jag få upp hoppet på riktigt!
Kanske skulle jag äntligen få använda mina nya löparskor snart?
Men igår kom smärtan i bäckenbotten tillbaka, ungefär samtidigt som de enorma åskvädersmolnen rullade in och förmörkade stan. Eller, om jag ska vara ärlig så kom smärtan redan efter morgonens wetwestpass med Anja, när jag blev tvungen att sticka iväg från hallen utan stretching (eftersom att de knäppskallarna håller stängt mellan 11-15 på sommaren blev vi utslängda, igen). Under passet gick allting bra och vi trampade (och pladdrade) på som vanligt. Efteråt var det värre, och jag funderar på om det är den missade stretchen, ryggsäcksbärandet eller hund-promenaden lite senare som gjort problemen värre. Säkert är det en kombination…
Tackade hur som helst vädergudarna för besöket, och gladde mig ändå över att jag valt att köra passet inomhus den här dagen… Långsjön hade inte varit så roligt med blixtar vinande runt öronen!
Satt hemma och jobbade med artikeln medan regnet öste ner och åskan skakade om huset. Är det här vad som återstår av sommaren så blir jag deprimerad, tänkte jag… Lagom till kvällsjobbet hade regnet slutat, men en idé hade ändå etsat sig fast i hjärnan:
En sista minuten vore inte helt fel!
Min sol-kvot är helt klart inte fylld ännu, och jag står knappt ut med tanken på att möta ännu en vinter utan att ha upplevt en ordentlig sommar. Förra sommaren kom jag inte heller iväg på någon solresa, så nu är det kanske dags…
Jag kräver inte mkt:
Värme och Sol.
Ett hav (gärna med wetwest-vänlig temperatur.)
Ett litet problem kvarstår dock: att hitta resesällskap som har lust, tid och råd att åka med. På något sätt tycks dessa tre kriterier vara omöjliga att hitta i en och samma person;) Alla studenter (som är lediga två veckor till) är fattiga, alla som har pengar har börjat jobba igen, och varken syster eller pojkvän har lust…
Ska jag åka på charter med Mr Wetwest som enda sällskap?
Precis så där sa jag i morse! Jag vill ha MER sol och värme!
NU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Bara tanken på kyla gör mig grinfärdig.
Vad trist att det onda inte ger med sig, du som var i så bra form innan. Hoppas det blir bättre snart så vi får se dig på Källbrink igen.
Känns nästan som hösten har presenterat sig en första gång. Lite kyliga vindar … men jag gillar hösten också. Ja i alla fall oktober ut
Hoppas verkligen att du kommer till rätta med dina skadebekymmer. Trist med bakslag
Själv är mina höftproblem som innan. Stretching och vila funkar men nu är det inte långt kvar av tävlingssäsongen. Lite drygt en månad ska jag kämpa på och sedan vila lite
Jag hoppas och RÄKNAR med att det blir lite mer sommar. Annars blir jag också deppig! Men det brukar ju alltid kunna vara rätt varmt och skönt även i augusti, så jag hoppas på det. Jag KRÄVER det :)!!
Bra ide!
Själv jag gav upp och åker iväg från detta solförgätna land på lördag:)
Ingmarie- inte sugen på en sista minuten då? Annars får vi låtsas att vi är utomlands i bastun på eriksdal;)
Robert- ja jag håller tummarna på att det är på väg att bli bättre nu. Med mkt stretch tror jag att jag kan mota bort det här snart… Men banintervaller kan dröja ett tag:)
Mikael- skönt att du kan springa iaf! och var glad att du är en höstmänniska:) vi sommarmänniskor får alltid för lite av vår favoritsäsong!
Carina- vi får hålla tummarna allihopa!