En solsemester värd namnet

Jahapp!

Då var man återigen hemma i Sverige efter en underbar vecka i España. Playa de Muro, ca 4km söder om Alcudia på Mallorcas östkust, visade sig vara ett underbart litet ställe. Dagarna har spenderats på stranden (och då menar jag verkligen heeela dagarna) och kvällarna omväxlande i staden Alcudia och i det lokala centrumet där vi bodde.

Just Alcudia är ett populärt träningsresmål för cyklister pga de bergiga landsvägarna. Just under de varmaste månaderna är det förstås lite ”lågsäsong” för detta, men man såg en del cyklister och triatleter!

Varken löpning eller cykling har det blivit för mig. Långa njutbara wetwestpass i saltvattnet har jag däremot fått. Kanske hade någon havsgud läst min blogg? För allteftersom att veckan gick blev vågorna mindre och mindre, och i slutändan var havet i princip platt. Jag låg i vattnet och flöt omkring i min blå dyna, wetwest var praktiskt taget lika härligt som att ligga på en luftmadrass och sola…

  

Wetwesten var med hela dagarna nere på stranden. Den var en vädligt god vän under veckan kan man säga. Snacka om lätt-tillgänglig träning. Sammanlagt samlade jag ihop över 10timmar wetwest (dock i mkt lugnt skönt tempo). Och jag saknar det redan… Något annat jag saknar är 1 liters flaskorna med cola zero. Vilket fantastiskt format när man ska ner på stranden!

Jag upptäckte även att wetwesten (som du ser ovan) var helt idealisk som huvudkudde. Ska man slappa så ska det vara skönt…

Veckan gick så fort att jag knappt vet vad vi har gjort. Böcker har sträcklästs, strandtennis har spelats, ananas har ätits, restauranger har besökts, souvenirer har köpts, crawlförsök har gjorts och solnedgångar har beskådats över Alcudias stränder.

   

Och vips, så var man hemma igen. Ett deprimerande faktum. Men jag är så GLAD att jag kom iväg på den här resan och fått ladda upp den inre solmätaren litegrand innan den riktiga hösten börjat.

Det här ska jag leva länge på! (OK, jag ska i alla fall försöka leva länge på det)

Men nu är det goda livet slut, imorrn börjar allvaret: Termin 9 here I come!

3 reaktion på “En solsemester värd namnet”

  1. Välkommen hem! Nu har du fulladdade solbatterier som räcker fram till våren, eller åtminstone fram till stearinljusen åker fram 😉 Vi ses väl nåt i veckan, kanske på Västertorp.
    Kram!

    1. Låter super! Jag kommer nog att gå dit tisdag o torsdag, vid 17-tiden. Kan du någon av de dagarna? Vi höres om saken:)

Lämna ett svar till Lisa Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *