Jag har alltid varit rätt skeptisk inställd gentemot spikmattor. När ”flugan” drog fram genom landet för något år sedan köpte jag dock en till min syster. Och nu är jag beredd att testa allt. Kanske kan de verka smärtlindrande, vissa ligger ju på dem stup i kvarten. Eller är det mer på grund av någon sorts meditativ känsla som de gillar det?

För visst ska man väl bli lugn av att ligga på en spikmatta?

Jag tänkte: ”Jaja, det är väl värt ett försök. Kanske bidrar spikarna till lite ökad blodcirkulation i ryggen? Kanske blir jag också lite skönt kvällslugn?”

LUGN?

Nej, jag blev allt annat än lugn. Jag säger bara, panik. Trots t-shirt kändes ”spikarna”, som jag tyckt såg så löjligt plastiga ut, (vilken felbedömning) rätt igenom.  Men värst av allt var att mina ben fick fullständigt fnatt. När jag äntligen började slappna av något drabbades jag av de värsta myrkrypningar jag någonsin upplevt.

Myror sprang bokstavligen i mina blodkärl. Jag var tvungen att stålsätta hela mig för att inte rusa tre varv runt huset, göra 30 upphopp och sprattla loss fullständigt. Vad tusan hände? Någon sorts reaktion var det i alla fall. Troligen en kombination av träningsbrist och spikmattans retande piggar…

Hunden undrade verkligen vad jag höll på med där jag låg, frustande, gnällande och ojande, nere på golvet.

Njutbart?

Nja, knappast… Men man måste kanske vänja sig?