Andra veckan på psykosavdelningen!

Hade innan placeringen föreställt mig att korridorerna skulle vara full av hallucinerande patienter. Man kan nästan säga att jag blev lite besviken när patienterna visade sig vara mestadels välmedicinerade, lugna och icke-psykotiska. Att ha schizofreni innebär inte att att man springer runt och hallucinerar ständigt och jämt.

Så jag har gnällt för handledare och kursare över att jag ville möta någon riktigt psykotisk person. Man måste ju lära sig att åtminstone känna igen tecknen!

Idag fick jag mig en rejäl dos av psykos. Och det var ingen som helst tvekan om saken, tecknen var inte direkt subtila… Det var inopererade metallföremål i kroppen som kontrollerades av staten, utbytta familjemedlemmar och diverse annat smått och gott…

Psykiatri är roligt! Och man har (i alla fall där jag varit) gott om tid att prata med varje patient, till skillnad från hur det är på vårdcentralerna.

Förutom att försöka behandla småtokiga patienter idag har jag gjort mitt bästa för att hålla mig själv sinnesfrisk. För att må bra, både fysiskt och psykiskt måste jag få träna. Och bara lätt pool-running räcker inte för att hålla mig helt nöjd. Idag fick jag min svettdos uppfylld på gymets Arc-Trainer. Ingen smärta, ingen bäckenlåsning, bara skön trötthet…

Rena terapin för att sortera irrande tankar.

Bäst jag tränar vidare så att jag inte blir som Nicholson i The Shining... (Som för övrigt förmedlar en väldigt överdriven, konstig bild av schizofreni!)