Hur otur kan man ha?
Har minsann fått höra historier om hur händelserik en kväll på Psykakuten är. Fullt av patienter överallt, massor av saker att göra och samtal att vara med på.

Och sen, när det äntligen blir min akutjours-kväll, du ekar väntrummen helt tomma. Alla läkare och skötare/sköterskor kliar sig förundrade i huvudet: Vart är alla patienterna? ”Så här lugnt har det inte varit på flera år!”

Det är väl jag som skrämt bort alla…

Så nu sitter jag här och rullar tummarna, och väntar på att någon ska droppa in. Suck.