Perfekt timing. Dagen efter diskbråcksdiagnos går flyttlasset!

Idag blev jag sambo ”på riktigt” (alla mina saker har alltså äntligen kommit på plats!). Kanske tycks det idiotiskt att kånka och släpa just idag? Men jag har ju å andra sidan haft diskbråcket ett tag, så man kan ju inte bli rädd för att lyfta minsta lilla…

Men jag måste erkänna att jag överlät det mesta bärandet till de andra. Jag har nämligen blivit väldigt ”övermedveten” om varje liten tendens till smärta i rygg och bäcken. Har även börjat uppmärksamma de känselbortfall som jag har på utsidorna av låren. Vänster ben domnar nämligen bort när jag stått upp länge… Diskbråck i ett nötskal?

På eftermiddagen fick jag i alla fall sällskap i poolen på Forsgrenska! Ingmarie och hennes kompis Karin var där, och det var riktigt trevligt. Tiden gick superfort som vanligt, trots gnällande gubbar i bassängen. Simhallens paria, wetwestarna, (dvs vi)  fick oss en rejäl utskällning för att vi var ivägen…

Kvällens avslutades på bästa sätt, med välgörenhets”gala” för barnen i Tibet. Svensk- Tibetanska skol och kulturföreningen anordnade en insamling för att sponsra skolgången för fattiga barn i Tibet.  Jag var där som sällskap åt pappa, vars skola var med och anordnade kvällen. Riktigt trevligt, med uppträdanden av bla Janne Schaffer, Sarah Dawn Finer och Patrik Isaksson. Vi som klassades ”VIP” i sammanhanget (host, mkt tur att jag inte slängt på mig jeans som först planerat) bjöds en lyxig tallrik med smårätter och man fick en påse med informationsböcker och rökelse mm.

Intressant perspektiv. Engelska Skolan i sverige stödjer alltså Tibetanska barns utbildning. Utbildning ger möjligheter, och frihet. För 500kr/mån kan man stödja en ungdoms skolgång på universitet.  Tyvärr så är 500kr/månad lite för mkt för mig just nu, men jag skänkte en engångssumma och köpte ett superfint armband!