Det tog mig fyra månader att få en diagnos på min underliga bäckensmärta… Tillslut fick jag reda på att det troligen beror på läckande diskar.

Nu kvarstår dock att bestämma vad man ska göra åt problemet. Jag har fått många frågor angående om jag tänker operera. Operation är för mig i nuläget uteslutet. Urk! Ryggoperationer är alltid stora ingrepp, och prognosen för att bli fullt återställd e inte superhög. Risken finns att saker bara blir värre… Jag kommer i alla fall att avvakta så länge som det går.

Kanske kommer jag att bli erbjuden fler kortisonsprutor i ryggen, men sist verkade det inte hjälpa mkt så jag är något skeptisk.

Så mitt hopp står till rehabträningen.

Just nu känns situationen dock något hopplös. Jag har ju faktiskt börjat rehabträna, med mer bålstyrka o stretch, redan i somras när läkaren misstänkte att problemen kom från ryggen. Kommer det att göra någon skillnad?

Har i alla fall börjat köra McKenzie-övningar, morgon och kväll.

Pressar förhoppningsvis in den jäkla disk-vätskan tillbaka dit den ska vara!

Det kommer att ta tid, men efter ett dygns ”sorg-reaktion” efter diagnosen har i alla fall accepterat situationen. Faktum är att jag innerst inne visste att det var diskbråck det rörde sig om. Så nu är det bara att tänka lååååångsiktigt.

Och slänga sig på golvet och leka sjölejon så ofta man kan!