Juni till oktober. Det har redan gått långt tid sedan senaste löppasset.
Man vet att man varit skadad länge när:
- Det inte längre känns som en katastrof att inte köra tuffa intervallpass varannan dag.
- Man anpassar sitt liv efter simhallens öppettider.
- Man märker att man fått skavsår/klor-exem i ljumskarna av för mkt vattentrampande.
- Man helt plötsligt känner ”alla” på gymet.
- Man märker att löpartightsen i byrålådan samlat damm!
- Man knappt saknar löpningen längre, för att man glömt hur roligt det är att springa!
Yes, nu har det gått ett tag sedan jag sprang. Och man har kommit in i någon sorts ny ”lunk”, där man helt enkelt accepterar sin lott och är nöjd så länge det inte blir värre med smärtan…
Igår ringde jag ”min gamla” naprapat (som är mammaledig) och vi diskuterade lite prognos och behandlig… Diskbråck till följd av repetitiv nötning och overbelastning är tydligen vanligt hos löpare. Och ett halvår tar det att läka, minst.
Frågan är ju, ska jag räkna från juni, eller från att jag fick diagnosen?
Jag räknar med minst 6 månader rehab nu, tungt, men det är bara att kämpa på!
Låter långt. Och klokt. Lider med dig. Beundrar din inställning.
Från juni!:-)
6-8 månader sa min naprapat.
Men det beror ju också på hur stort problemet är, och hur mycket man själv gör åt problemet.
Du är snart i spåret igen!
Jag lider verkligen med dig.
Jag blir så trött när jag tänker på att man när man är ”bra igen” inte bara kan börja skutta omkring som vanligt igen, timmar i spåret, utan då måste man ju börja sådär försiktigt och töntigt igen. D:
Lite jobbigt att läsa din blogg, vet inte hur jag skulle funka i din situation. Hoppas iaf. att du biter ihop och kommer tillbaka i vår när solen tittar fram igen.