Att jag idag drabbats av smärt-återfall är kanske föga förvånande.

Jag får skylla mig själv efter alltför energiskt trampande på crosstrainer igår, har riktigt ont i ryggen idag. Att smärtan inte längre sitter i bäckenbotten, utan flyttat sig upp till ryggen (den egentliga källan till problemen) är kanske mer förvånande. Under dagen har ryggen känts mer och mer låst. Låsningen sitter långt ner i svanken och strålar ut mot vänster sida… Det ömmar, strålar och smärtar, men är  som sagt inte så sensationellt med tanke på min diagnos…

En mer sensationell ömhet är den jag har i höger näsborre.

Idag har vi studenter fått öva på diverse Öron-Näsa-Hals-undersökningar på varandra. Vi har undersökt öron och näsor, tittat på vaxproppar, näsmusslor och stämband…

Det som orsakat näs-ömheten är detta:

Näs-skopet…

Med hjälp av detta fantastiska, fiberoptiska instrument, kan man gå in genom näsan (pressa förbi diverse näsmusslor) och nå svalget uppifrån, för att kunna se stuplocket och stämbanden!

Mycket intressant, och bra att vi får veta exakt vad det är vi ska utsätta patienterna för. Och det var verkligen inte så farligt.Värre var det med den vanlig ”säg Aaaaaaah” pinnen på tungan… Det gällde att trycka ned hulk-reflexerna!

Tur att jag har annat att göra än tänka på skadan i ryggen. Annars skulle man väl säcka ihop fullständigt…