Om du inte vill bli totalt neddragen i depp-träsket denna soliga söndagsförmiddag så är det nog bäst att du slutar läsa nu. Det här är inget glatt inlägg om hur vackert vädret är, eller hur bra det går med rehaben…
Nej, det går åt h*vete skulle man kunna säga. Jag är en hårsmån från att ge upp fullständigt.
Efter att bäckenbottensmärtan (som ju var det ursprungliga problemet) successivt gett med sig den senaste veckan, började ryggen plötsligt trilskas för tre-fyra dagar sedan. Tänkte att det inte var så farligt, ”kanske håller något på att lägga sig på plats?”
Så var det desvärre inte. Någonting har istället gått käpprätt åt skogen. Igår var ryggen rejält öm, haltade fram, och varje gång tyngden hamnar på vänster ben gjorde det ont. Trots detta gick jag på stan, wetwestade med Ingmarie, och sedan på kvällen var det dags för trerättersmiddag på Wallmans salonger.
På väg till Wallmans var jag glad i hågen, trots att jag märkte att smärtan blivit lite värre. Efter en otroligt trevlig kväll, med jättegod mat och bra underhållning skulle jag dock ta mig hem. (Efter att ha suttit i en ganska oergonomisk soffa i över 4h.) Och då insåg jag att något var rejält fel.
Jag kunde knappt gå.
Med gråten i halsen kom jag i alla fall hem, somnade i den enda sovställning som funkar, men vaknade varje gång jag i sömnen vänt på mig.
Idag är det nästan lika illa. Om du mot förmodan fortsatte att läsa: VAD ska jag göra?
Det känns som att något är låst i ryggen. Det ömmar och strålar ut i vänster ben… Jag mailade läkaren, för att få en remiss till en ryggspecialist, men honom får jag inte tid hos förrän 4e november… Ingen träning finns på kartan idag.
Jag kan inte för mitt liv förstå vad jag gjort för fel den här gången!
Hej Lisa!
Själv har jag haft problem med ryggen till och från, enda sedan puberteten. De tips jag fått med tiden har varit de vanliga, träna, stretcha, sitt rätt, …
I ditt fall är ju inget av dem av intresse, då ryggen är på väg att
explodera alternativt implodera :/
Mitt förslag, innan du kommer till en specialist, är, om det är möjligt
för dig, att du försöker hänga ut ryggen så mycket som möjligt.
Om du inte har lämplig stång hemma, så är trapphus att rekommendera.
Som sagt, det är bara ett tillfälligt tips, men det kanske hjälper lite iaf.
Krya på dig stackare!
Kram
Stackare! All kärlek till dig! 4 november – skynda!
Usch.. du är verkligen strået värre ..
Hoppas att du snart får hjälp, för så där kan du ju inte gå omkring!
Strålandet i benet låter ju som diskbråcket. Om det nu satt så långt ner (minns inte). Jag är absolut ingen expert. Vet dock att det finns expert på privatkliniken Stockholm spine (men dem känner du säkert redan till – du är ju snart färdig läkare ju). Styrkekramar från mig!
Sötaste Lisa. Fy bubblan vilket elände! kan du ringa direkt till Spine? Eller Klas Ö. han är bra på att ordna snabb-bana.
Skickar varma stärkande kramar!
Nej vad jag lider med dig. Kan inget om ryggproblem så jag vågar inte säga nåt. Men håller tummarna för att det ska kännas mindre galet nu!
Nej, fy tusan vilken elände!
Du, jag och Ingmarie får bilda de halta och lyttas klubb när jag kommer och hälsar på i november. Fast då räknar jag i och för sig med att vi alla är på benen igen, så vi får fira istället!
Tack allihopa! Jag ska försöka få min tidigare läkare att remittera mig till Spine Center, för annars kostar bara en undersökning där över 2000kr! Det är lätt att bara ge upp när allt går så här uselt, men jag ska försöka att hålla humöret uppe:)
Hörnet: Hänger på allt jag hittar;)
Anneli: Jo, jag tror att strålande beror på att disken är klämd. Det är ju ett tecken på att det flyttat sig och kanske blivit värre. Inte kul!
Sara: Hehe, till den 12-13e lär jag inte vara fit for running direkt, men förhoppningsvis kan jag GÅ utan besvär:)
Men vet du vad – jag är inte särskilt fit for running med min tå heller. Men jag hoppas att du vill/kan ses ändå, det hade varit roligt!