Det här var en annorlunda känsla! En jag inte känt på ett bra tag… Kan det vara så att?… att jag lyckats att få…?
Ja jag tror faktiskt att jag för första gången på riktigt länge åstadkommit lite träningsvärk. Det är inte någon riktigt smärta, men åtminstone en liten ”aning…” Ryggen och rumpan är mör efter gårdagen, då jag faktiskt vågade mig på både benpress och ryggresningar i en ställning.
När jag är ”igång som bäst” har jag i princip träningsvärk jämt. Är det inte ren och skär smärta så är det i alla fall en rejäl tyngdkänsla i benen när man rullar ur sängen på morgnarna. På senare tid har jag istället bara haft ont på ett dåligt sätt. I och med att nerverna ned i benen är lite klämda har jag känt mig ”trött” och mör trots noll träning, och det har varit sjukt trist. Men det här, det är banne mig lite riktig träningsvärk!
Snacka om att viss värk är mer angenäm än annan.
Igår fick jag ihop en riktigt bra träningsdag. Styrketräning på SATS och sedan wetwest. (Tack Ingmarie och Sara får härligt träningssällskap, även om jag inte var med på spinningen:)…) Och jag hoppas verkligen på att trenden håller i sig.
Mer träningsvärk önskas!
Grattis till den värken! Jag tycker den psykiska komponenten i smärta är mycket intressant – smärta är ju en varningssignal, men när man vet att det är träningsvärk=friskt, då är det inte alls svårt att stå ut.
Ja det är helt otroligt vad viktigt det är med psykologin. Haha. Om jag hade haft lika ont pga skadan hade jag knappt vågat röra mig. Oro gör verkligen smärta värre, och det är en viktig lärdom inför framtiden…
Härligt med lite TRÄNINGSvärk som variation till den ´det andra onda.
Vad kul det var att träffa dig i förra helgen! Du är precis så glad, trevlig och rolig som jag föreställt mig! Visst är bloggar underbara mötesplatser
Hoppas vi ses den 4:e också – då är jag några timmar i 08 för att yoga med Ingmarie. Du borde också komma då