Ursäkta mig, alla människor därute. Mitt beteende kan tyckas opassande och töntigt. Riktigt nördigt och friskus-löjligt. Men jag bara måste.
Jag stretchar hela tiden. Jämt. Överallt.
-Det första jag gör när jag vaknar. Det sista jag gör på kvällen.
-När jag väntar på tunnelbanan. När handledaren förklarar saker i skolan. Mellan patienter. På lunchen. När jag väntar på att kaffeautomaten sakta fyller koppen…
-På perrongen, vid bussen, hemma, borta. På gatan.
Ingen tid är dö-tid nuförtiden. När jag missar tunnelbanan: ”Bra, nu kan jag stretcha i tio minuter.”
I början tvekade jag: kan man verkligen stretcha här? ”Folk måste tycka att jag är knasig…” Men nu har jag blivit totalt avtrubbad, och skönt är väl det. Jag bryr mig inte alls. I själva verket ser jag det som det mest naturliga i världen, att stretcha var och när som helst. Det gör väl varannan människa?
Nja, kanske inte. Men det gör i alla fall jag.
Hemma hos föräldrarna strecthar jag förstås också, och hänger mig titt som tätt…
haha! Akta dig! Det finns säkert en bokstavsdiagnos för det där.. 😉
Haha, ja något sorts tåvngssyndrom är det bog jag har;)
Har varit dålig på att kommentera av naturliga skäl. Som du märkt är vi i Colombia och kommer befinna oss här ett par veckor till.
Vi hoppas vara hemma till jul men det är inget som är säkert.
Får passa dig med att stretcha för mycket. En kompis till mig som är fd. elitfotbollsspelare sa att det inte var bra att stretcha för mycket heller. …
Vet inte vad som är sant gällande det där
För mig är stretching ett MÅSTE. Det är det enda som hjälper när ryggen trilskas och det gör ont i både ben och bäcken. Tror att alla är olika, men om jag slarvar med stretch blir jag skadad. Och det är verkligen ett faktum. Andra behöver ju inte stretcha alls! Det verkar kanske vara helt individuellt?