Den här tiden på året brukar präglas av hård, lerig träning. Man grundar konditionen och psyket för nästa säsong genom att kämpa sig genom rusk, regn och lera på ”gris-stigen och andra typiskt löpvänliga grus och lervägar.

Det är min favoritträning. Känslan när man kommer hem dyngsur och nöjd efter ett pass då man tagit ut sig helt går inte att slå.

Men i år blir det en helt annan typ av grundträning. Nu handlar det inte om kondition, utan om att verkligen ”bygga från grunden”.

För att kunna utvecklas inom löpningen måste kroppen tåla träning. Alla är nog olika benägna att dra på sig skador, och jag vet att ryggen är min svaga länk. Som det var i våras tror jag att jag tränade för mycket utan att underhålla stabiliserande rygg och mag- muskulatur. Det var som att jag byggde på för många klossar uppifrån, utan att lägga klossar i botten…

Man kan bygga högt trots en skranglig grund, men tillslut kommer det att välta och då får man börja om från början. Det är där jag befinner mig.

Därför gäller det att lära sig att aktivera och utveckla de djupa bålmusklerna. Det är inte roligt, men viktigt.

Den här gången tänker jag verkligen grunda ordentligt och fortsätta med den ”tråkiga styrkan” även efter att jag kommer tillbaka från skadan. Målet ären stadig bas i mitt träkloss-hus!