(bubblan alltså…)

Nej men skämt åsido. Jag är egentligen inte en sån som låser in mig hemma och bara pluggar i en vecka. Plugg-bubblor är inget för mig, varken min kropp eller mitt psyke klarar det. Har aldrig förstått klasskompisar som sitter hela dagarna med böckerna inför en tenta. 8-22 liksom, hur rökt borde inte hjärnan vara efter det? För att inte tala om kroppen!

Personligen bara måste jag få åtminstone ett rejält break om dagen. Förslagsvis för träning. Helst vill man förstås sticka ut i det fria, springa så fort benen bara orkar och rensa hjärnan fullständigt. Men eftersom att detta nu är omöjligt får jag ta det näst bästa. (Eller snarare, I’ll stick to what I know works.) Idag blev det därför ett lugnt cykelpass på gymet följt av lite ben och bålstyrka innan jag förpassades till pluggbänken igen… I duschen reflekterade jag över att jag inte tänkt på plugget en enda gång på hela träningstiden. Det kallar jag terapi…

När det gäller födelsedagens hemska bakslag så måste jag säga att det blivit betydligt bättre. Kanske är det så att disken läker fortare nu än när skadan var helt ny? Visst har jag fortfarande rätt ont. (Därför tog jag det så lugnt idag.) Men ändå- från ankgång till normalgång på EN dag, det kallar jag snabb återhämtning…

Har dock upptäckt att ryggen inte heller blir glad av att sitta still hela dagarna… Efter kvällens session var den något gnällig. Tur då att jag skrivit upp mig på serveringsjobb imorrn. Inget stillasittande där inte… Vad gör man inte för att slippa plugga?