”Biggest Looser Sverige” hade premiär i veckan. Programiden är numera välkänd: ett gäng överviktiga bor på en gård och går förhoppningsvis ner en himla massa i vikt. Under gårdagens avsnitt fick man ta del av de enorma viktminskningarna som deltagarna gjort under första veckan. Mannen som endast promenerat hela veckan, (och inte gymat, pga en skada) hade gått ner 16kg. På EN vecka. I själva verket har jag, då jag ”zappat” förbi programmet tidigare år, ställt mig frågan: Varför läggs inte mer tid på helt vanliga promenader för alla deltagare? Att pina de överviktiga i gymet tre ggr per dag är kanske bra TV, men inte rätt första tränigstyp för just dessa personer…

Men, nu till dagens stora slutsats: Hur mycket det än debatteras om olika viktminskingsmetoder, och hur mkt det än gnälls om hur svårt det är att gå ner i vikt så är det faktiskt mycket svårare att gå upp i vikt.

Tänk dig ett program där deltagarna istället tävlade om att lägga på sig kilon. Aldrig att någon skulle kunna gå upp 16kg på en vecka. Och om programmet istället hette ”Biggest Gainer”, och målet handlade om att öka sin muskelmassa mest, jag då skulle det krävas månader och kanske år av programtid för att deltagarna skulle se väldigt annorlunda ut i finalprogrammet…

Självklart är det så att alla bär på olika förutsättningar när det gäller ämnesomsättning och vikt. Men faktum är att viktminskning generellt sett går snabbt. Det är bara att se vad som händer när man blir sjuk, hamnar på en Robinson-ö, eller för all del hamnar på en ”Biggest Looser”-gård (och är väldigt överviktig.) Viktuppgång däremot (och särskilt muskulär sådan,) kräver både time and effort…

Mycket fokus ligger på att gå ner i vikt, både i medier och i vardagslivet. Program som ”Biggest Looser” har uppenbarligen underhållningsvärde och en intresserad publik. Jag ser fram emot att min programide, ”Biggest Gainer” snart realiseras. Visst måste det väl finnas några muskelbyggare därute som vill ha inspiration?