Ryggen har blivit aningens bättre, efter intensivt hängande och sovande:). Efter flera dagars ganska lugn träning, med lätt cykling och rehab hade jag idag väldigt låga ambitioner när jag satte mig på motionscykeln. Men det blev faktiskt lite jobbigt!
Ett spontant tempo-pass på 20min lades in i slutet av mina 70 minuter. Jag fick både svettas och flåsa, vilket var otroligt härligt. Puls runt 170-175 i slutet, och jag kände mig lite nöjd…
…tills jag ikväll tittade på sportspegeln på SVT där de rapporterade om att Isabella Andersson tränar tempo-träning (de lät nästan förvånade, som om det vore konstigt?) nere i Kenya inför VM. Isabella Anderssons tempoträning (över 30km med fartökningar insprängda) får mitt lilla cykelpass att plötsligt kännas löjeväckande….
Äh, jämför bara med dig själv! Bra jobbat där!
Härligt att läsa att din rygg blir allt bättre.
Såg också reportaget och jag undrade hur storlöparna gjorde på 70- talet. Bättre tider hade dom men inte åkte de till Kenya för att träna?
Känns lite orättvist va, att jämföra sig med Isabella!! 70 minuter tufft cykelpass är INTE löjeväckande!! Det är skitjobbigt ju!!
Hehe, nej det är ju sant. Man SKA ju bara jämföra sig med sig själv, men det är lite svårt att undgå att få perspektiv på sin egen träning ibland… Carina- det var ju bara 20 av de 70 minutrarna som var tuffa;)
Mikael- ja, jag hörde om hur de tränade förr. Långa promenader på vintern höll väl Gunder Hägg på med har jag för mig? Tror faktiskt att många övertränar nuförtiden… Fast kanske inte jag just nu 😛