Jag borde anat oråd när jag plockade upp sport-top efter sport-top ur ryggsäcken i omklädningsrummet. ”Haha, vad knäppt”, tänkte jag bara. ”Tre sport-toppar, hur har jag lyckats få med det? Nåväl, bättre än att ha glömt något… ”

Tji fick jag. För visst hade jag glömt något. Shortsen.

Jag hade vallfärdat. Från Karolinska Solna ända bort till Högdalen, för att ge deras spinning en ny chans. En omväg på 47min, och sen hade hade jag alltså lyckats få med tre träningsbehåar och inga shorts. Det viktigaste! För spinning i stuprörsjeans är ju faktiskt en fysisk omöjlighet…

Tankarna rusade genom huvudet. Prova med jeansen ändå? Hinner jag kuta ut till Lindex och köpa ett par pyjamasshorts? Har de kläder att köpa i receptionen? Tio minuter kvar, jag hinner inte! Ska jag bara åka hem nu eller?!

Inga shorts att köpa nere i receptionen. Jag var precis på väg att ge upp när jag plötsligt, i ena ögonvrån såg en lumpen hög med kläder: Kvarglömt-lådan.

För er som inte stött på en äkta ”kvarglömt”-låda i en simhall så kan jag avslöja att innehållet alltid består av diverse gamla unkna, blöta badkläder, mjukisbyxor, kallingar och så kanske lite slitna svettiga träningskläder. Allting täcks alltid av åtminstone en obligatorisk rutten handduk.

Detta var en klassisk sådan låda.
Jag tvekade ett ögonblick, men sen insåg jag att denna obehagliga hög av stinkande kläder(?) kunde bli min enda räddning. Så jag rafsade snabbt igenom innehållet, (jag är inte så stolt över detta tilltag) och försökte att se helt oberörd ut, typ: ”äsch, jag glömde min bikini sist jsg var här…” Jag tror inte att jag lyckades.

Efter att ha dissat diverse baby-shorts, och mini-badbrallor hittade jag ett par bermudashorts som jag kanske skulle kunna få igen i midjan. Dem tog jag snabbt som en vessla med mig in omklädningsrummet och konstaterade att de inte gick att få igen.

Sedan smög jag längs väggarna in i spinsalen, satte mig längst bak, och försökte sedan ignorera det faktum att jag luktade en blandning mellan klor och mögel. Kanske lite urin också? Äsch, urin är ju sterilt tänkte jag och började cykla.

Så hur gick det? Man skulle kunna säga att jag nu har insett hur bra funktionskläder är. Shortsen var för små, smet åt i låren och rumpan och hindrade normalt trampande och var förstås inte ett dugg töjbara. Dessutom var de otroligt varma (andades inte det minsta) och började klia. Att cykelstyret dessutom ramlade ner titt som tätt gjorde inte min träningsmotivation bättre…

Men, jag är ändå glad att jag körde passet, och i slutet lyckades jag faktiskt koppla bort tankarna på bermudashortsen! Efteråt var det en befrielse att kasta av sig brallorna och behöver jag säga att jag skrubbade benen ordentligt?

Thank you and good bye bermudashorts. I hope we’ll never meet again!