Så var det dags igen. Dags att säga adjö till en kurs (innan man ens hunnit förstå att man går den) och starta igång en annan. Utan andningspaus förstås.
Nu är pediatrikkursen slut. Med sorg i hjärtat inser man att vi nu fått all barnundervisning vi någonsin kommer att få. Nu förväntas vi kunna allt om barn… (Tentan kommer dock som vanligt som en jätte-klump i slutet av terminen.) Barnkursen har varit rolig, men skulle nog behöva lite mer tid. Precis som nästan alla kurser på läkarprogrammet. Menmen, man får väl lita på att man får bra handledning under AT:)…
Idag började i alla fall Gyn och Obstertrik-kursen. Kvälls och helgjourer på förlossningen väntar och jag vet inte riktigt om jag är redo. Kursens innehåll är inte direkt något jag brinner för (snarare tvärtom) och skoltröttheten pyr oroväckande under ytan… Att ämnena som avhandlas under föreläsningarna innehåller uttryck som ”slempropp” och modermun gör inte direkt saken bättre, hehe. Jag bereder mig för ett blod och slembad, bara att stålsätta sig! (Fast å andra sidan, vad kan vara värre än Bajs-chocken på nedre-GI under kirurgen?)
Dags att återigen försöka tagga till. Många andra hade ju tyckt att det vore jättekul att läsa en sån här kurs! Så jag får försöka se slempropparna som ett privilegium…
du har väl hört historian om kvinnan som kom in till förlossningen
läkaren-Har slemproppen gått?
Kvinnan- Nej han gick bara för att parkera bilen.
Hehe, nej den hade jag faktiskt inte hört! Hehe… Den borde hon berättat igår, fast det kanske inte hade varit helt korrekt ur genus-perspektivet?;-)
Med så enormt brett som läkarstudier måste vara kommer det väl förr eller senare saker som är mindre intressanta. Och snart kommer det väl lite sommarlov emot?
Ja precis, det är otroligt brett! Men det har sin charm:) ibland, till exempel på ögonkursen, har jag blivit överraskad över hur rolig en specialitet faktiskt är! Och b land får man bara härda ut;)