Lurar hjärnan

Morgonträning. Somliga älskar det, andra hatar det. Personligen tycker jag att det är extremt svårt att pressa kroppen och träna hårt tidigt på dagen. Varken huvudet eller benen är riktigt med på noterna…

Imorse hade jag verkligen ingen lust att köra de planerade cykelintervallerna. Med begynnande träningsvärk från igår orkade benen knappt trampa runt pedalerna utan motstånd! Dear me. För att motivera mig själv att ens sitta kvar på sadeln blev jag tvungen att lura hjärnan litegrann:

Jag bestämde mig för att jag fick strunta i intervallerna och köra hur lätt jag ville. Det kunde alltså bli en timmes mes-cykling om jag kände för det. ”Fine, du är i alla fall här. Det är bättre än ingenting.” Så jag började mitt mes-cyklande på obefintlig belastning…

Men som vanligt så piggnar man till! Efter 20min uppvärmning tänkte jag att det var dags att öka ansträningsgraden bara liiiitegrand. ”Du behöver bara öka till puls 160 ett litet tag...” Det slutade med att farten ökade kontinuerligt, och i slutet av timmen hade jag puls över 175. Lika bra som vilket intervallpass som helst alltså. Benen, som ju var trötta redan innan passet, var som spagetti efteråt när jag stapplade till jobbet… Nöjd!

Både hjärnan och kroppen är lättlurade ibland.

Nu återstår bara att lura mig själv att det visst ÄR skönt att rulla på Foam-Rollern.

20120618-182002.jpg
Det lär inte gå lika bra…

Ps: Helt sjukt förresten; idag hade jag tränat, åkt till jobbet och ätit lunch över en timme innan jag ens stigit upp ur sängen igår!…

8 reaktion på “Lurar hjärnan”

  1. Visst är det häftigt! Taggar man ner förväntningarna och pressen på sig själv kan underverk ske! Är det inte dax att testa löpskorna igen? :-)

    1. Kul att höra att det är fler som gör på samma sätt;) Man hittar sina strategier!

      Snorkkis- att pulsen går upp så högt beror tyvärr delvis på att kondisen blivit sämre, hehe…

  2. Visst är det märkligt att man kan ”lura” sig själv så!! Har alltid ansett att jag är en ”morgontränare” men idag tänkte jag testa löpintervaller och det var riktigt jobbigt (är iof alltid jobbigt). Oftast brukar jag myslöpa på morgonen typ 5-7 km i 6-tempo, eller köra styrka som också går lättare än intervallträning. Men nu är det gjort och det är ju den känslan som är så härlig!!
    =)

Lämna ett svar till Trillingnöten Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *