Nu är vi hemma igen, efter totalt 144 cyklade kilometer. Snacka om att jag är så sjukt förvånad och glad (överlycklig) över hur bra det gått. Inget akut ryggskott!! Vilken upplevelse (för att inte säga äventyr) det varit…

Tre tappra krigare möttes vid Roslagstull i fredags morse.

”Bianchi-Boy” och ”Erik the Eagle” i morgonsolen

”We love running” på ryggen. Man vill ju inte misstas för en cyklist!”

Vi trampade iväg rätt så lugnt. Erik hade tack och lov en GPS i mobilen, annars hade vi inte kommit genom Djursholms-djungeln. Snacka om att vi kryssade fram och tillbaka, helt förvirrade. När vi väl kom ut på landsvägar ökade tempot och jag kunde faktiskt hänga med rätt så bra! (tack vare de nya pedalerna tror jag) Vi höll typ 30km/h tidvis, och solen sken. Det var underbart!

I östra rydbo stötte vi dock på lite problem. Vår landsväg tog slut. Vi hade två val: Cykla på en 90-väg eller ”gena” 200m genom ett vete-fält.

Jag vågade inte cykla på bilvägen, så det blev hike genom fältet. (Sorry guys.)

Close encounter with crops. Det är sjukt vasst!

Killarna bar sina cyklar, men jag ledde min. Gissa hur mkt gräs som fastnade i kedjan!

Efter den extremt långsamma passagen kunde vi öka tempot igen, och fortsatte till Åkersberga för fikapaus! Vi köpte glass och kaffe och la oss i gräset vid buss-stationen, hehe.

Glasspaus. Platt på rygg ett tag!

Vi avslutade i lite snabbare tempo, så att benen fick jobba lite. Sen var vi alltså framme i Spersboda och det var dags att bada och påbörja midsommarfirandet med de 8 andra vännerna:)

Rätt så traditionellt midsommarfirande måste jag säga, hehe. Vi hade till och med en stång, och femkamp!

Midsommarstången. Även kallad Träskmonstret.

Och vädret var sjukt bra…

Hela gänget (speciellt vi som cyklat) var lite, hmm, småbrända både här och där. Jag klarade mig tack och lov undan den värsta cykelbrännan. Lika bra gick det inte för mina två kompanjoner:

Bondbränna i kubik!

Så, hela fredagen var sjukt lyckad. Men hur gick det då ”dagen efter”?…
Jag kan ju avslöja att det regnande när vi gav oss iväg igår em. Huvudet var tungt, rumpan var öm. Och efter tre minuter på grusvägen var jag helt täckt av lera. Humöret var kanske inte på topp. Men efter att ha kommit igång och blivit varma insåg vi att det inte alls var så farligt och vi racade hem i ilfart. Nu kunde vi ju vägen!

Vi kapade 40min från tiden på uppvägen (undvek vägen genom fältet bl.a.) Tiden hem blev 3h 14min. Och det var inklusive otaliga kisspauser, massa röd-ljus, en vurpa från min sida i stillastående (jag glömde att jag var fastspänd i pedalen, hehe) och en jäkla broöppning. Således höll vi ett bra snittempo när vi väl cyklade:)

När jag väl klev av cykeln var benen möra och kroppen rätt matt. Efter att ha länsat föräldrarnas kylskåp blev jag betydligt piggare. Men gissa om man sov som en stock igår, sjukt glad:)

Fattar inte att jag cyklat över 140km i helgen, utan att få ont i ryggen…