Kroppen har varit lite seg efter helgens eskapad. Men idag tänkte jag smyga igång så smått med träning. En timmes wetwest med Anja i en fullsmockad bassäng följdes av bålstyrka. Eller snarare, skulle följas av bålstyrka.
Eftersom jag bara skulle hålla till i stretchrummet och leka med pilatesbollen och balansplattan tänkte jag att jag kunde strunta i att snöra på mig träningsskorna. De skulle ju ändå bara åka av under balansträningen. Strumpor fick räcka. Detta visade sig vara ett stort misstag…
För i stretchrummet skulle jag möta den mest otrevliga, aggressiva man jag nånsin stött på i ett gym. Och han var verkligen ute efter att skälla ut mig för att jag inte hade på mig några träningsskor. Was?!
Först trodde jag verkligen att han skojade och började nästan skratta när han satte igång med sin harang om mina strumpor. Men han var fullt allvarlig och blev faktiskt riktigt otrevlig. Han svor och gormade om att jag ”skulle läsa reglerna för helvete” och jag insåg att det nog måste vara något fel på den här mannen.
Jag kunde verkligen inte för mitt liv förstå vad jag gjort för att reta upp honom så. Mina strumpor var helt rena och inte ens svettiga. Jag förklarade detta och påpekade att han skulle ”mind his own business”. Trots att jag visste att jag borde gått därifrån direkt kunde jag inte låta bli att argumentera emot, (nästan med gråten i halsen för jag blev så förvånad och arg). Jag försökte förgäves påpeka att han överreagerade ”Lugna ner dig, och sluta svär herregud!”
Men han lugnade sig inte. Utan blev mer aggressiv och jag blev nästan rädd. Helt chockad smet jag därifrån medan han troligen fortsatte att ösa galla över mig inför åhörarna som blev kvar…
Som sagt var jag helt chockad och rätt upprörd. Jag kom inte långt utanför gymet förrän tårarna kom. Vilken idiotisk reaktion egentligen: man blir arg och så gråter man. Mesigt. Jag hatar att jag blir så himla ställd och underlägsen när någon är elak mot mig!!.. Fast ärligt, jag blev nästan rädd för honom.
Sjukt ovant att bli utskälld så där. Usch, jag ryser bara jag ens tänker på den där gubbjäkeln. Alla brukar ju alltid vara så trevliga, speciellt på gymet. För fasen, det är mest synd om honom egentligen. But well. Bättre lycka med gymandet imorrn.
Men gumman! Vilken läskig upplevelse, och jättekonstigt. Ta inte åt sig av vad den där idioten säger! Kram
Vilken idiot!! Olycklig idiot!
Och jag undrar genast – jobbade skitstöveln där eller? I så fall skulle jag söka upp chefen redan imorgon. Och om det råkar vara skitstöveln som är chef skulle jag kontakta nästa person i hierarkin. Och var det en gymbesökare borde han väl bli portad för tusan.
Vi reagerar olika. Själv blir jag arg. Både när jag blir arg och när jag blir rädd eller ledsen if you know what I mean. Och jag brukar skämmas för det efteråt. Men det är dumt att skämmas när någon annan varit knäpp.
Ta med dig mig nästa gång. Jag är visserligen bara 1.58 lång, men kan minst 158 fula ord och blir som sagt arg när jag blir rädd
Vad är det för konstig skoregel förresten? Jag kör min Bosu-stretch i strumplästen.
Men kära nån! Vilken hemsk typ! Och Vilken mardröm! Nästa gång så låtsas vara döv. Eller i alla fall inte fatta svenska.
En annan bra grej brukar vara att hålla med men nonchalera. Skulle garanterat få honom att gå i taket! 😉
Men det är som du säger mest synd om honom. Tänk att vara så elak. Hu!!!!
Kram på dig och fortsätt köra dina övningar i strumplästen!
Johanna- nej jag tar inte åt mig!!
Joh-Anna- troligen rätt olycklig. Haha. Men mest olycklig är nog hans stackars fru (som höll sig tyst i bakgrunden…)
Anneli- Nej det var verkligen ingen personal, bara en tokig gymmare… Hade gärna haft lite stöd med mig, hehe, och några fula ord. Men han hann iaf inte se mig ledsen, bara förvånad och arg. Regeln borde jag tydligen studera närmare (”för i helvete”) för jag tänkte bara att man inte skulle vara barfota…
Ingmarie- jag vet! Borde aldrig ens tagit av mig hörlurarna! Men jag kunde ju inte ana vad han ville mig när han började vifta och gestikulera åt mitt håll… Suck.
Stackars dig! Hoppas det inte avskräcker dig för att gå dit igen. Ta inte åt dig av skiten och lycka till på nästa pass!
Någon som har fotfobi kanske?
Nä, jag vet inte, men som du skriver, det kan inte vara en frisk människa som reagerar så starkt på något så litet.
Jag håller med Anneliten – personalen borde höra om det! Han uppförde sig hotfullt och sånt hör inte hemma på gymmet!
Usch vad otäckt. VIlken idiot .. han hör inte hemma bland folk. Håller med om att personalen bör veta.
Men skit sen i ihonom, han är inte värd att ödsla energi på.
Så tråkigt när inte folk kan sköta sig själva…
Vilka galningar det finns….?! 😮
Hoppas verkligen du slipper se honom igen. Nästa gång kan du kanske gå till receptionen och förklara. De kanske slänger ut honom?
Och typiskt feg svensk inställning att ingen på gymmet gav dig stöd…. :-((
Kram till dig!
Daniel- inte avskräckt!
Shaman- inte fot-fetischist i alla fall;)…
Maria- Hehe, nej jag hade inte ens en tanke på att säga till nån personal. Vad ska de göra åt en tokstolle?
Västgötskan- Ja man kan ju undra vad folk runt omkring tänkte. Och frun?! Blir jag påhoppad av honom igen kanske jag säger till i receptionen. Haha… Fast mest troligt är att jag bara ignorerar honom!:)
Vad är det med folk nu för tiden? Gått på lite väl mycket piller kanske?
Herregud! Vilket jäkla psykfall! Klart man blir rädd och jäkligt arg! Jag hoppas du slipper honom i fortsättningen!
Men jösses vilken brutal människa!!! Jag skulle också bli helt ställd, verkligen inte vad man förväntar sig av en människa på gymmet!! Hoppas han tappade hantlarna på tårna!