Varje gång jag öppnar munnen för att säga någonting blir jag själv förskräckt av det kväkande, kraxande ljud som kommer ut istället för min röst. Jag påminns om den skadeskjutna kråkan.

Uppenbarligen hade halsen inte riktigt återhämtat sig efter förkylningen. Att jag sedan ägnat helgens kvällar åt ihärdigt talande i högljudd miljö har ju inte gjort saken bättre. Det kallas röstmissbruk. Bra jobbat Lisa!

Så trots att jag är frisk låter jag som en kråka. Eller snarare, det låter som att jag har minst halsfluss eller som att jag varit storrökare i 25 år, och druckit en flaska whisky om dagen lika länge…

Hur gör man egentligen då med träning? Om jag bara skulle ut och springa själv i skogen skulle jag inte tveka på att göra det (om några timmar, hehe.) Men nu handlar det ju om att gå till ett gym.

Alla vet att man inte ska träna om man har ont i halsen. (Och det har jag ju inte.) Men om någon hör mig utstöta ett ljud kommer de tro att jag är helt galen som är där och tränar… Det är tabu att vara hes i träningssammanhang!

Suck. Jag går nog dit i alla fall, innan de stänger, hehe. Med mute-knappen intryckt.