Idag var sista chansen att få ett ordentligt gympass innan avfärden till Norrlands urskog (jäkla sommaröppettider…) Hade planerat att köra cykelintervaller och ett totalt styrkepass innan jobbet. Meeen så vaknade jag imorse med solen instrålande genom fönstret och jag kände bara: Nej. Jag sätter mig för f-n inte inne på den där obekväma motionscykeln idag. Det kändes för urtrist!

Så det blev landsvägen istället.

Det var typ idylliskt. Ungefär samma runda som förra gången, (minus felkörningar och panik över vilsenhet, hehe) och en liten extrasväng mot Tungelsta. Totalt 52km på 2h. Och en skymt av cykelbränna började uppenbara sig på låren:)

Var rätt färdig efteråt ska jag erkänna, men jag kunde inte ignorera det faktum att det var sista chansen i västertorpshallen. Så jag bytte cykel och skor, trampade dit och rev av ett rejält bålpass innan jag slängde i mig lunch i gräset utanför hallen…

Om jag fått bestämma hade jag nog helst legat kvar i gräset och bara sovit hela resten av dagen. Fast så blev det förstås inte. Och när jag väl cyklat till jobbet (eftersvett på hög nivå!!) så blev det som vanligt riktigt roligt:)

Världens bästa serveringspersonal (Mimmi, Fredde, Linnea och Jaana, hugger in på ”the leftovers” efter väl utfört arbete…

Nu är jag som ni kanske förstår rätt möööör! Det enda logiska vore att slänga upp de smärtande fötterna på soffbordet och sova framför TVn. Ologiskt vore att klämma på sig högklackat och gå ut.

Jag väljer det ologiska. Satsar nämligen hårt för att vara så sliten som möjligt när jag börjar jobbet på måndag. Än så länge går det jäkligt bra, och helgen har bara börjat…