Hur överraskande roligt jag än haft det i Gällivare, hur smidigt det än funkat att bo hos mormor och hur lärorik tiden på sjukhuset än varit så är det enormt skönt att vara hemma.

Det var lite nostalgiskt att slita sig från jobbet igår. Kändes konstigt att bara lämna allt som blivit vardag. Hann inte ens säga hejdå till hälften…

Jag kommer att sakna en massa saker: Det faktum att man kunde cykla till jobbet på 7min. Den trevliga stämningen på sjukan. Kollegorna. Kaffepauserna. Till och med de obligatoriska sjukhusskorporna…

Frasiga (extremt smuliga) skorpor. Luft och socker. Jag blev totalt beroende.

Kommer förstås också att sakna vännerna utanför sjukhuset. Och mina långa landsvägsturer. (Ffa de som inte skedde i ösregn eller orkanvind…)

Soliga dagar och kvällar efter jobbet spenderades på cykeln:)

Fem lärorika veckor är slut och jag är så glad att jag vågade ta steget och åka till Gällivare. Ingen av mina farhågor om exil-känsla i ödemarken, dödsblekhet, myggattacker och depression slog in. Tack och lov. Gällivare har levererat!

Men. Stockholm har sina fördelar:) Vännerna. Familjen. Vädret. Tillgängligheten. Friheten. Träningsmöjligheterna. Och sushi!!

Bästa sushin i stan (från Svenska Sushiköket) i gräset…

Äntligen iklädd shorts igen!!

Oh It’s soooo good to be home!