Det är intressant att observera vad och hur man prioriterar när man får tidsbrist.

Uppe i Gällivare var den lediga tiden helt klart mer begränsad än vanligt, och jag kan ärligt säga att jag spenderade högst 1 timme/vecka framför TVn däruppe. Det gick lätt flera dagar utan att jag ens slog på dumburken. Det fanns inte utrymme. Slötittande på usla Tv-program prioriteras alltså bort.

Något som jag inte heller prioriterade, var bålstyrketräning. (Snacka om slarvigt med tanke på min skada…) Hemma tränar jag typ bålen varje dag, men det gjorde jag verkligen inte däruppe. Lägg till det en himla massa tid framför datorn på jobbet och ekvationen blev–> tappad bålstabilitet och svag rygg.

Anledningen till den dåliga disciplinen? Till skillnad från hemma så har jag däruppe inte tränat på så välutrustade gym. Utan roliga attiraljer som pilatesbollar och balansplattor blir bålstyrkan enormt trist, och ”glöms” lätt bort. Och hemmastyrka ska vi inte ens tala om, jag somnar av blotta tanken… Så min tid spenderades med det som var roligt och härligt: långa cykelturer i naturen och ett och annat spinningpass. Några bålövningar typ 2 gånger i veckan i sjukhusgymmet fick jag till, men det räcker inte för min rygg.

Och beviset på styrkeförlusten? Väl tillbaka i hemmagymet med pilatesbollar och balansplattor blir slarvet uppenbart. Är minsann betydligt sämre på mina övningar är för några veckor sen. Styrkeförlust svart på vitt. Urk.

Det är så idiotiskt. Kunde vara ute två timmar och cykla, men tio minuters hemma-styrka hade jag minsann inte tid till?

Skolan börjar dock inte förrän på måndag: Får bosätta mig i ”funktionell-styrka-rummet” på gymmet ett tag nu när jag har tid. Och inte framför TVn;)