Caesars Palace’s låt från 90-talet handlar egentligen om olycklig kärlek. För mig blir låttiteln dock en klockren beskrivning av sommaren som tog slut innan den började. Jag är inte redo för höst ännu, men tyvärr är det bara att inse att ”this was it.”

Måndag den 3e september. Datumet som tyckts så avlägset så länge är plötsligt här. Skolstart. Och inte vilken start som helst, första dagen på allra sista terminen på läkarprogrammet. Termin 11. Helt absurt. Vad hände med terminerna 6-10? Har jag gått dem?

Uppropet imorse ägde rum på Karolinska Instuitutet i Solna. Det var lite som att knyta ihop säcken. Vi var tillbaka i exakt samma föreläsningssal som allra första dagen på läkarprogrammet. Det var fem år sedan. Fem långa år, som har gått hur fort som helst. Samtidigt känns det som att jag gått på KI en livstid… Konstig känsla!

Höstens första kurs, Hälsa i Samhället, är ökänd hos studenterna för att vara enormt seg. Skolbänk till 100% känns otroligt konstigt efter fem terminer av praktisk undervisning på sjukhus… Och innehållet av kursen är kanske inte superupphetsande. Vad sägs t.e.x om ämnen som: ”Epidemiologi”, ”Arbetsplats-exponering” och ”Läkarens roll i sjukprevention”. Suck…

Jag saknar både jobbet i Gällivare och sommarlovet! Samtidigt är det dock skönt att vara tillbaka i vardagen. Klasskompisar, förmiddagskaffe, luncherna, träning efter skolan i ett måndags-fullsmockat gym och sedan avsluta med att snylta middag hos föräldrarna;)…

Typiskt bara att sommaren ville infinna sig just den dagen som skolan började!