Det blev inget ”BodyToning” kl 11 imorse. Inte heller blev det någon lugn förmiddag vid poolen. Oh no. Istället blev det ångest på hög nivå och kontakt med spanska bergsräddnignen….
Min kära syster ringde mig nämligen med tiotiden och berättade panikslaget att hon satt fast på en klippavsats vid ett ”stup” uppe på den högsta bergstoppen utanför playitas. Dear Lord. Hon hade ramlat ner för en stenig sluttning och blivit helt strandsatt. Allting slutade lyckligt och bergsräddarna fick ner henne oskadd. Om några dagar kan vi säkert skratta åt hela historien men medan vi väntade var det inte kul…
Dagens träning blev halvdann kan man säga. Lite wetwest och ”aerobics” på eftermiddagen. Ärligt talat så skippade jag aerobicsen och la mig på en stretchmatta och körde bålstyrka. Inte värt att riskera ryggskott för lite dans och hopp. Men vad gör väl att sista träningsdagen blev halvhjärtaf. Vi lever alla fyra;)
Mamma, jag och syrran i eftermiddagssolen:)
Hjälp, dramatiskt!
Hoppas att ryggen är fortsatt bra efter gårdagens löptur.
PS – snacka lite med ingmarie om du vill vara med om en hejdundrande nyår 😉
Jösses! Nej inte kul just då, det kan jag förstå…! :-O
Något liknande hände en fd kollega till mig. också. Ävem den bergsturen slutade lyckligt. Men pinsamt tyckte dom.
Vad är det jag läser … du har testsprungit. Vad kul och häftigt! Glad jag blir för din skull. Hoppas allt känns bra
Pjuuuh! Vilken adrenalinhöjare!
Välkommen hem!
Oj vad skrämmande! Jag är så glad att det slutade väl, du måste ha blivit jätterädd…
Ja det var något omtumlade, för oss också förstås men speciellt för syrran!…
Mikael- hon tycktenog att att det var rätt pinsamt också;) Men sånt händer ju!