Hundtricket fungerar, i alla fall på mig.
Senast igår blev jag kär två gånger (i hundar, inte ägare dock) och valde bla sittplats på tuben för att få sitta bredvid en rottweiler-valp. Så fort en hund visar sig blir jag knäsvag.
Allt började med att vi skaffade Molly-the-dog. Aka Melonen, Molly-the-monster, Vovven, Vovvis, Bobbis, Gobben, Crazy-dog, Pigan, Mollson, Mördarsnigeln, Träsktrollet… Kärt barn har tusen namn. På något sett ser jag nuförtiden Molly i alla andra hundar. So I love them all!
Mollson!
Så detta inlägg tillägnas Molly-the-dog. Som fått mig att bli hundfrälst, som alltid är glad, som alltid kommer skuttande (ok snarare ångvälts-rusande) även om man kommer hem från jobbet vid 01 på natten, och som alltid gör mig glad, hur tentastressad jag än är:)
Ps. I give to you, Gosbollen som liten:
”Vart försvann vattnet?”
Men gud så söt. Hon hade kunnat bada i den där skålen:-) Hör av dig om det blir valpar! Hihi
Aaaaaaaah (nough said)
Visst är valpar söta! När det gäller hundar överhuvudtaget går jag åt andra hållet. Börjar ogilla dom allt mer. Eller så är det ägarna jag ogillar som aldrig kan ha bli på sina hundar. Har nog blivit lite hundrädd på sistone … kanske har med åldern att göra för jag börjar även tycka det är lite obehagligt att flyga nu också. Har jag aldrig tyckt förut …
Hoppas det gick bra på din tenta!