Shit. Ordspråket ”ropa inte hej förrän du kommit över ån” har aldrig nånsin passat bättre.

Jag som var i princip helt säker på att jag skulle bli erbjuden jobbet som underläkare på adhd-mottagninge får nu äta upp min kaxighet och känna mig rätt så dum! Goddammit. Det känns rätt hopplöst, men jag får slutgiltigt besked på fredag. Gaaaah. Jobbig väntan.

Problematiken rör sig i alla fall kring det faktum att den personalansvariga vill att jag ska gå två veckors intro på avdelning innan jag börjar ta egna patienter. Fair enough, det tycker jag lät asbra. Men: chefen på mottagningen behöver nån som kan börja jobba i princip nu på en gång. Det går inte ihop, och därför kanske det inte blir nåt alls…. Dubbel-Goddammit.

Och var är nu min plan B??

Känner mig så idiotisk. Jag hade verkligen tagit ut vinsten i förskott. Hade nästan börjat gräma mig över att min ”lediga” månad i december skulle ryka om jag tog adhd-jobbet (med start den 10e december). Nu vill jag bara ha jobbet! Att behöva vänta på besked till fredag känns så seeeeegt. (Ska jag söka andra jobb liksom?…)

Wellwell. I övrigt har dagen varit bra, hehe. Och nu pågår operation glömma-världsproblemen. Dansar runt i lägenheten och försöker laga mat samtidigt. Haha, tur att ingen ser mig. (Or do they;)??)

Vegetarisk quorn-färssås… Hur lyckas jag alltid få stekpannan att svämma över?! Får försöka äta upp det här också. Haha…