För att göra en lång historia kort: Jag har hamnat på Bordenline-avdelningen igen. Där jag hade praktik under psykiatrikursen för exakt ett år sen…
Innan jag är redo för att hantera egna patienter på ADHD-mottagningen behöver jag lite inskolning i ”psykiatri-tänket” (snarare jättemkt) och därför har jag nu fått en två veckors placering på avdelningen för personlighetsstörningar. Gotta love it!
Jag måste säga att jag vet EN sak: att jag inte vill jobba med den här patientgruppen. För mig är det alldeles för deppig stämning. Man kommer in på avdelningen på morgonen och det är som att luften går ur en. Stämningen är så dämpad! Bara inne på expeditionen skrattar vi… Den här dagen kändes i alla fall betydligt bättre än igår. Det tar tid att komma in i det där jädra ”psykiatri-tänket” som de pratar om. Att ens genomföra och analysera ett psykiatriskt status kändes igår helt omöjligt, men idag började minnena från kursen klarna något. Det som är skönt ät att överläkaren tar ALLA beslut (en mkt stark, sjukt kompetent, ledare) och arbetet för oss andra är väldigt slappt…
Problematiken som jag känner med just borderline (även kallat emotionellt instabil personlighetsstörning) är att man inte får reagera för starkt när patienterna gör utspel, eller bli upprörd och beskyddande när de hotar att skada sig själva. Som personal måste man hålla distans… Det ska förstås tilläggas att just borderline och personlighetsavvikelser i allmänhet är en väldigt ”heterogen” (blandad) patientgrupp. Vissa är väldigt välfungerande och blir hjälpta av terapi medan andra är behöver mycket mer vård. Och det är ju den senare gruppen som hamnar på den här avdelningen…
Jag har således hamnat på psyket. Gör mitt jobb: Skriver in patienter, skriver ut patienter, sitter med på patientsamtal. Äter pepparkakor, dricker kaffe. Får betalt:)
Ps: Jag tror att det blir bättre (och även sjukt mkt mer o-slappt!) på mottagningen när jag väl får börja med det ”riktiga” jobbet januari….
Det är så häftigt! Jag kan inte förstå hur du har det på dagarna… Tänk vad mycket olika saker ni kan jobba med! Hoppas bara inte att luften går ur dig helt därborta på psyket;-) Du får helt enkelt se det som ett sätt att tjäna pengar…
Det är så häftigt! Jag kan inte förstå hur du har det på dagarna… Tänk vad mycket olika saker ni kan jobba med! Hoppas bara inte att luften går ur dig helt därborta på psyket;-) Du får helt enkelt se det som ett sätt att tjäna pengar…
Det är ett väldigt krävande jobb det där (har egen erfarenhet…) och jag beundrar verkligen alla er som klarar av att göra det.
Jag kan tänka mig att det är grymt jobbigt att jobba på sån avdelning!
Johanna: Nejdå, jag har fått luft igen:) Hahaha… Ingen risk att jag deppar ihop!
Shaman och trillingnöten: Jo det är det ju, kan tänka mig att man påverkas ännu mer av att jobba med riktigt deprimerade patienter. Det är de jag tycker är tuffast! Den avdelnigen jag är på nu är ändå lite blandad:)
Intressant! IPS är mycket, mycket vanligare än man tror. Trist att du upplever deppig stämning. Du får väl vara en som muntrar upp stämningen då kanske..?