De senaste dagarna har jag känt mig närapå jetlaggad. Min dygnsrytm är fullständigt rubbad, och det är pinsamt nog helt självförvållat… I söndags morse kom jag hem vid halv sex på morgonen. Låg således i säng och sov klockan sex. Dagen efter, på måndagsmorgonen, skulle jag i stället upp klockan sex. Ett helt dygn felvänt. Major fail.

Efter två dagars tidiga starter är jag fortfarande rubbad. Och något trött ska jag erkänna… Har så svårt att sova på kvällarna! Tur att utekvällen var rolig.

Den största anledningen till att jag just ikväll är jäkligt mör är faktiskt dagens arbetsinsats. På tisdagar har vi ”Intake” (dvs intag och kartläggning) av nya patienter på mottagningen. Detta innebär att vi fyller i 18 olika formulär med information om patienterna, och ställer 39 000 frågor. På något sätt lyckades jag avverka fler patienter än specialisterna. Redan halvvägs genom passet var jag extremt trött på min egen röst och hade blivit helt hes efter all utfrågning. I slutet av dagen när jag till sist stapplade in i personalrummet fick jag av kollegorna höra att jag förtjänade en tapperhetsmedalj. Tack. Fick aldrig någon medalj, men likväl en kopp kaffe och några ”fin-skorpor”… Good enough.

Efter wetwest och bålstyrka är det nu dags för film: Django Unchained. Får se om jag lyckas hålla mig vaken;)