6, 7, 8, 9 minuter. Långsam upptrappning. I fyra veckor har jag nu utfört experiment onsdagsjogg.

Jag har inte skrivit om det tidigare, för jag orkar bara inte komma med fler misslyckade löp-försök. Men nu känns det som att det är dags för en uppdatering gällande ryggsituationen. Flodhästen har alltså försökt sig på löpbandet igen; i nästan löjligt långsamt tempo, alltid med 3 graders lutning. Första veckan 6 minuter, 1 km. Känseln i vänsterbenet försvann igen efteråt och ryggen var lite öm dagen efter. Lite knak. Lite osäkerhet. Men en vecka senare var det helt bra. Då var det dags för 7 minuter. Lite ömt dagen efter, igen, känseln blev diffus. O.s.v. Förra veckan, efter 8 minuter, hade jag faktiskt lite ont. Men idag var det återigen helt bra och jag vågade köra 9 minuter.

1,5km ”löpning” i sträck. Major new record for Lisa. Det har jag inte gjort på över 18 månader…

Hippo in action. Det är precis så man känner sig. Tung. Stel. Felplacerad.

Visst. Vänsterbenet har återigen förlorat känseln på utsidan. Kanske kommer ryggen att knaka imorrn och höften vara lite stel. Men det gör inte ont. Jag fortsätter (förhoppningvis) min extreeeeemt långsamma upptrappning nästa onsdag också. På löpbandet, med 3 graders lutning. Jag har inte bråttom.